Av min 26-åriga erfarenhet vet jag att om flera år kommer jag att se tillbaks på den här tiden, luta mig tillbaks i soffan, knäppa händerna över magen och säga något i stil med
”Jadu, det var tider det” och odla någon sorts nostalgisk tår i ögonvrån. Och precis som många andra gamla goda tider kommer jag att längta tillbaks hit.
Men min åldersnoja gör sig påmind lite nu och då. Den har, irriterande nog, klängt sig fast i mitt medvetande sedan jag fyllde 20 år – men jag är glad att kunna säga att den äntligen börjar förlora mark! Jag ser inte längre på de överfyllda flaken med studenter som envist skriker
”För vi har tagit STUDEEEEN-TEEEN”
och känner en
lika stor våg av saknad och avundsjuka. Numera ser jag nämligen istället fram emot morgondagen, nästa år, nästa decennium även fast jag kommer att bli äldre! (Fast jag längtar tillbaks
litegrand varje vår när traktorerna kör omkring med vrålande 18-åringar.)
Men jag är 26 nu. När jag var 18 tyckte jag att när man är
så gammal då är det banne mig slut på allt kul. Så fantastiskt fel jag hade! Jag gör ju massor av kul saker, det är bara det att jag har utvidgat hela rolighetsområdet!
På den tiden ansåg jag att det enda som kunde kvalificeras som kul var fest, festival, eller hänga med kompisar. Men nu har jag roligt på fler sätt. Det är till exempel vansinnigt kul med vår nya lägenhet som vi fipplar en hel del med. Jag gillar det jag pluggar. Eller att träffa nya människor, resa, fotografera…
Nu ska ni inte tro att jag har lagt av med kompisar, festandet och festivalandet! Oo, nej. Au contraire! Fester händer rätt ofta här och nästa sommar blir det förhoppningsvis någon trance/techno-festival i tyskland med ett gäng vänner. Åsså har vi ju alltid Halloween - den yttersta festen.
Men vad var det nu jag ville komma fram till..? Jo! Att Den gamla, goda tiden.
Den är ju nu!Namasté.