Är en sekund för mig lika mycket som en sekund för dig?

Hur kommer det sig att vissa enkelt verkar hinna med sin knôkfulla att-göra-lista medan andra knappt ens hinner skriva den innan dagen är slut? Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, tyvärr. Hur jag än försöker så hinner jag inte ikapp dessa flitiga medmänniskor och det verkar inte som att jag blir bättre med åren. Däremot verkar jag i alla fall inte bli sämre, men jag längtar till den dag då man kan knata in och köpa extra timmar på ICA. ”Nu dubbelt så långa och dubbelt så effektiva. Köp två, betala för en”.

Allt det här skyller jag på fenomenet Tid och våra olika uppfattningar av den - jag tror nämligen inte att en sekund för dig är lika mycket som en sekund för mig. De flesta skulle nog tycka att jag skyller ifrån mig nu – och de har säkert alldeles rätt i. Men här får jag skriva vad jag vill.. =)

Det kan också ha någonting att göra med vad jag en gång sa när jag var liten. Min faster hade flertalet gånger bett mig duka av bordet, men jag hade bara slunkit undan och inte låtsats som att jag hörde henne.
"Du är den lataste ongen nånsin!!" sa hon och försökte låta sträng.
Då sträckte jag på mig och lade bestämt armarna i kors.
"Ja-a! Det är så det är, förstår du! Du är frisör - och jag är lat."

Nä, nu ska jag fortsätta beta av min egen lista. Nästa på tur: mekaniklektion.