Vart la jag fotfästet nu igen..?

För några dagar sedan tappade jag fotfästet. Jag är rysligt tankspridd och glömsk av mig och jag har ständigt fått betala för det med antingen spring i benen, mynt i plånboken eller med dumstrut i skamvrån. Även fast allt det här dagligen irriterar mig kollosalt mycket så kom ett tag sedan droppen med stort D.

Denna saga förtäljer icke vad det var jag hade glömt - men jag bröt ihop och såg allvarligt framför mig en tragisk framtid av hjärnundersökningar, psykologer, bromsmedicin för Alzheimers och hur Tommy får sätta in mig på ett hem för dementa när jag är 35.

Många tar en inte på allvar om man berättar något sådan här. De tror nämligen att en ung tankspridd människa bara behöver skärpa sig och att det bara handlar om klantighet.

Om det vore så väl..

Namasté