Sanndrömmar som gravid!

Det har nått att göra med hormonerna, har jag förstått, men det sägs att man drömmer konstiga drömmar när man är gravid.

Och det kan jag säga, det gör jag verkligen!! *händerna på höfterna för att markera hur exceptionellt sant föregående påstående är*

Jag som brukar drömma roliga/spännande saker som att flå mig själv, krypa in i stinkande gnu-kadaver, månen som kraschar in i jorden eller svävande fiskar som bartenders har nu börjat drömma helknepiga drömmar! Jag vaknar ofta på morgonen med en känsla av "vad var det där...?"


Några typiska exempel:

• Jag drömde en natt att Mia gick till jobbet.
  Japp. Slut. Nästa punkt.
• Jag drömde en natt om min resväska. Att jag tog in den och rengjorde den.
• Jag drömde en natt att jag cyklade.
• Jag drömde en natt att jag rensade jordgubbslandet.
• En natt blev det nästan lite läskigt. Jag drömde om att vi var ute och körde bil och hamnade i en bilolycka! Men det gick bra. Vi klev sedan ur bilen pratade om hur bra det gick.

Tokigt! Men saken är den, mina vänner, många av mina drömmar som gravid - verkar vara sanndrömmar!

Jag har hört att Mia faktiskt gick till jobbet - och jag rensade dessutom jordgubbslandet idag!!

/Elajna-pajna-med-jobbar-mjookisbyxor-som-ständigt-hasar-ner-från-magen-och-ger-den-där-sexiga-gällivare-häng-looken

Lucida drömmar, styr dina drömmar

Jag tog en powernap ett tag sedan, låg och slummrade när jag långsamt började inse att jag drömde. Jag tyckte jag hörde L ropa och sedan försöka dra mig i benet ut i vardagsrummet men det kunde ju inte stämma eftersom hon inte var hemma.

"Det måste betyda att jag drömmer!" konstaterade jag.

"Koooolt," tänkte jag "jag kan göra precis vad jag vill!".

Jag häpnade sedan över hur detaljrik min självvalda dröm var - när jag till exempel gick fram till en vägg av packad snö såg jag alla snökristaller tydligt när jag ritade ett hjärta med min tummvante. Det såg precis ut som i verkligheten.

Efter jag lekt i snön* ett tag började jag höra musik då min hjärna tvärslängde ihop en riktigt hård psytranceslinga. Jag låg i sängen och koncentrerade mig på att höra om det märktes att det var en dröm - men det lät precis som det gör i verkligheten.

"Wow, tänk vad den mänskliga hjärnan kan göra." funderade jag medan psytrancen började förändras till någon mindre trevligt. Jag började höra röster. Läskiga röster som jag inte längre kunde styra. Det var flera aggressiva, mörka röster som långsamt blev mer och mer tydbara.

Jag tänker inte återge vad de sa - men det var helt klart sinnessjukt och inget trevligt iaf.

Så vad kan vi lära oss av det här?
Jo, se banne mig upp med vad som händer om du ger din hjärna för mycket spelrum. :)

Namasté.

* - Jag kan styra min dröm och kommer på att jag kan göra vad som helst - och vad gör jag?! Jo, leker i snön! Jag hatar snö! Jag hade kunnat ligga på en strand, klättra i berg eller haft sex istället! Doh!

Har DU nånsin sett en ninja fika? Nä just det!

Jag vaknade med ett fniss igår..

Jag drömde om krig men utan allt hemskt som det innnebär. Det började med att jag och Tommy satt i vardagsrummet då två grannpojkar lutade sig in genom fönstret. Det var tillräckligt fräckt men innan vi hann reagera kastade de dessutom varsin grapefruktstor vattenballong mot oss! De små skitarna!! Jag minns att allt gick i slow-motion och jag hann bara peka mot en av dem och skrika "NOOOOOO!" Snabbare än kvickt var killarna borta men vattenballongerna gick som tur var inte sönder utan studsade istället sladdrigt och galant (som bara en vattenballong kan göra) ett par gånger på golvet.

"Nu jävlar!" tyckte vi och beväpnade oss själva med de odetonerade gula ballongerna. Vi smög oss sedan ut i grannskapet i värsta ninjastilen (om man bortser från vår bristande smidighet och våra missanpassat somriga kläder) och skuttade runt över häckar och rabatter då vi gensköt våra rivaler och deras anhängare. Snabbt och kvickt (återigen i värsta ninjastilen) hoppade Tommy och jag fram från ett buskage och slängde iväg vattenballongerna.

KA-FLOOSCH

Efter det lyckade anfallet sprang vi raskt (ja, ninjastil) tillbaka hem där vi genast började samla ihop en armé! Vi ringde runt till massor med folk och bad dem ta med alla de kände. Våra vänner satte vi i höga positioner, Mia var till exempel ansvarig för bågskyttarna. Kommer inte ihåg vem som hade hand om kavalleriet, men vi hade iaf stora truckar för att kunna transportera fotfolket. Truckar måste man ha, kom ihåg det.

Väl iväg på vår hämdräd genom grannskapet urartade drömmen lite och det hela slutade med en enda stor picnic (ej ninjastil) på någon äng någonstans.

Nåja, som vanligt med mina drömmar så måste man va där för att förstå det roliga..

En ninja.

Namasté.

Det luktar inte gott inuti en död gnu

Jag verkar ha tappat bort mina skumma drömmar. Mina drömmar som på morgonen brukade få mig att tänka ”Va faan har min hjärna haft för sig i natt?!”

Jag har i mina dagar (nätter) blivit jagad av lurviga monster med tejprullar istället för händer, jag har serverat drinkar till talande fiskar som simmat förbi min bar, studsat på en trampolin med en vänlig mumie, krupit in i en död gnu med avsikten att bli serverad till den onda demonen och därigenom kunna höra vilka planer han smider… Det har till och med gått så långt att jag har frivilligt och systematiskt flått mig själv.

Alla mina skumma drömmar brukar vara oerhört detaljerade och jag brukar minnas det allra mesta av dem – men nu har jag som sagt förlagt dem någonstans.

Jag saknar dem.