Skrämselpropaganda i Spindel-kriget

Inatt var en jobbig natt.

Jag hade svårt att sova så jag klev upp för att dricka en kopp varm mjölk. Det brukar hjälpa vid insomnia men inatt gick det inte som det brukar gå.

Jag smög in i köket, micrade mjölken och tände taklampan så att jag hittade till soffan. Och det var då jag såg den.

Den största Spindel jag någonsin, någonsin sett! Och då menar jag inte en sådan där långbent spindel.

Jag stod still väldigt länge och kunde inte slita blicken från den medan jag funderade på vilka alternativ jag hade nu.



Att gå och lägga mig igen och strunta den helt hade fungerat vilken annan natt som helst. Den hade sprungit iväg och jag hade varit extra försiktig ett par dagar framöver. Fine. Men nu var det här faktiskt den största spindel jag sett! It was not an option.


Tanken slog mig att Linda nyligen tipsat om att lägga ett grytlock över. Det var en bra idé! Så kan Luv ta hand om den när han vaknar på morgonen. Jag tog fram ett stort grytlock och återgick till samma position som tidigare. Hur skulle jag göra? Hur nära var jag tvungen att gå? Kunde jag hålla grytlocket med någon lång stav eller så? Kunde jag förmå mig att titta samtidigt? Och vad skulle hända om jag missade?! Hittills hade den gudskelov inte rört på sig men jag såg framför mig hur den skulle sprattla och springa fram och åter när jag skulle försöka lägga locket på den.

AARggh! Det finns inga ord att beskriva den känslan!



Jag kunde bara inte göra det! Jag stod där länge och dividerade med mig själv.

"Just dooo it! Quick! Fort är det gjort! Och tänk vad skönt det skulle kännas efteråt att du kunde göra det."



"Näe, om jag ser den röra på sig så kommer jag inte kunna hindra mig från att få spel, skrika till, kanske tappa locket, tänk om den springer rakt emot mig i all förvirring! Då skulle jag förvandlas till ett skakande, gnyende asplöv – med en lös spindel i huset. Och att bara se den där spindeln röra sig kommer att sända mig till helt outforskade marker i min spindelfobi."



Not an option. Detta var nu en nödsituation.



---





"Men älskling, vad är det?!" sa Luv och satte sig upp i sängen. Han hade vaknat av att jag kravlat i säng och nu satt i min morgonrock och snörvlade som en riktig sjuåring.
"I'm sorry, Luv" pep jag mellan hulkningarna "men kan du hjälpa mig?"
"Men självklart, vad har hänt?"
"Snälla skratta inte åt mig.."
"Nejdå!"
"Men på vardagsrumsgolvet sitter Världens Största Spindel!!" tjöt jag.



Och riddaren Luv skred med bestämda steg ut ur sovrummet, besegrade den Stora Spindeln och räddade prinsessan SorryAss.



När han kom tillbaks bölade jag över hur totalt handlingförlamad jag kan bli över något så löjligt att jag måste väcka min pojkvän mitt i natten. Men han klappade mig på huvudet och sa:
"Du? Det var faktiskt den största spindel jag sett också."




Namasté.

Förstärkning!

Enhet Linda kom nyligen hem och startade genast Operation Dammsugare, något som verkade likna en tidigare manöver.

Nu står dammsugaren - återigen - i karantän på uteplatsen.

Namasté.

Nobody knows the trouble I've seen. Nobody knows my sorrow.

Det är en stor Spindel i badrummet.

Jag är kissnödig...

Minsta övertramp ska bestraffas hårt!

So it begins..

I sommarvärmen trappas återigen kriget upp - som vanligt.

Mina hederslösa motståndare, Spindlarna, har inte gjort några större framryckningar sedan augusti förra året men nu verkar de alltså vara på krigstigen. Häromdagen utsattes jag för ett vanskligt självmordsuppdrag då en specialtränad torped lyckades krypa ända upp i nacken på mig innan jag upptäckte honom. Jag vet inte hur han lyckades ta sig så långt men mycket kan säkerligen förklaras med försvarets beklagliga nedskärningar (t.ex. omplacering av enhet Enok).



Även idag är det en del aktivitet framme vid fronten. Hoppspindlar syntes röra sig i området på uteplatsen när jag hade min uppmärksamhet helt riktad mot mina studier. Förmodligen är det bara spejare än så länge men de uppträdde rätt djärvt så jag var tvingad till en tillfällig reträtt.



Nu gäller det att tänka på återuppbyggnad av försvaret och sedan anfalla Spindlarna hårt och brutalt. Siktet ska ställas på nolltolerans och minsta nysning från deras läger ska genast tystas.


"To win war, you gotta become war"


Namasté.

Som en tragisk, halvuppblåst badboll

Det är 27 underbara grader ute. Vill sitta och plugga på vår underbara uteplats bland blommor och fjärilar som jag brukar men den har blivit invaderad av Spindlarna. Och inte vilken sort som helst, de har satt in en pluton Långbenare i kampen!

Jag måste verkligen skaffa mig en sprayburk med insektsdödare - helst en sån med lång pip så man kan stå några meter bort - för jag blir helt handikappad i mitt eget hem. Det är svårt att beskriva hur det känns men tänk dig en enorm obehagskänsla som bara får dig att vilja krypa ihop till en liten boll.

Så här sitter jag - i bollformation, det enda verkliga spindelförsvar jag kan - och är olycklig.

Namasté.

Kanske gjuta in den i ett block cement..?

Tommy tog in dammsugaren igår kväll så nu står den i köket.

Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den...



Namasté.

"..och dränker dig i skum tills du DÖR! HAHA!"

Nu var det länge sedan men jag förstod att det bara var en fråga om tid.

Jag blev alldeles nyss offer för ett - turligt nog misslyckat - ninjaanfall av Spindlarna. Det har gått flera månader sedan sist. Den gången var dessutom första omgången för våren, den 12 maj. De är visst lite ivrigare i år, de små krypen..

Jag gick omkring i lägenheten här då jag plötsligt ser en Spindel hänga från taket - två decimeter framför mig!! Jag pallnitar och ryggar undan vid blotta åsynen av den; de är ju så vidriga (därmed den förlöjligande teckningen här). Men så fort den märker att jag sett den och därmed röjt överaskningsmomentet börjar den klättra upp mot taket. Jag sätter mig på golvet, släpper den inte med blicken (de kan vara snabba, de jävlarna!) och funderar på vad jag ska göra.


Några minuter passerar. Jag blir mer och mer uppjagad. Spindeln däremot tar god tid på sig och smyger uppför tråden, den kanske inte vet att jag fortfarande ser den. Jag måste göra något. Den hänger mitt i vardagsrummet så jag kan inte stänga in den och vänta på förstärkning som jag brukar göra. Det är då jag bestämmer mig. Något jag aldrig vågat göra förrut.

Jag hämtar dammsugaren, sätter igång den och för långsamt munstycket mot Spindeln. Vill helst inte titta men jag måste vara säker på att den sugs in och inte ramlar på golvet eller.. jag vet inte.. flyger därifrån eller nått!

*flimp!*

Jag väntar ett tag för att vara säker på att den sugits in hela vägen. Därefter slår jag av dammsugaren och bär ut den på uteplatsen, lägger den en bit bort, går in igen, stänger dörren och ställer mig och tittar på dammsugaren.


"Kryper du ut ur den så hämtar jag brandsäckaren.."

Vapenvila i Spindelkriget?

Jag börjar bli lite nervös.

Det är det här med mina ärkefiender - Spindlarna. Efter alla mina otaliga konflikter med dem så har det blivit lugnt på den fronten. Oroväckande lugnt.

Ingenting har hänt.

Ingenting.

Något är i görningen och jag tror jag vet vad.

Misstankarna innefattar Tommy och grannkatten Enok. De har förmodligen format en pakt med mål att hindra eventuella nyheter från stridsfronten att nå mig. Jag har minsann hört hur de har tisslat och tasslat och jag har även uppfattat vissa misstänkliggörande ord.

”.. bort Spindeln..”

”..Elina får spader..”

Jag kan inte bestämma mig om det här är bra eller inte..

Lyssna aldrig på en Spindel

Igår när jag var ute på ärenden hade jag vårens första sammandrabbning med mina ärkefiender, Spindlarna. Mötet kom oväntat men de hade - till min förvåning - bara skickat ut en liten emissarie. Trots att min första reaktion var att antingen snabbt krossa honom eller att långsamt backa därifrån behärskade jag mig istället.

”Kommer vi kunna upprätthålla fred mellan våra stammar det här året?” frågade jag.

”Vi är villiga att jobba för det om även Du är det.” svarade den lilla Spindeln och gjorde sitt bästa för att se söt ut.

”Bra. Då är vi överens.” sa jag och kände mig genast lite bättre till mods.

Precis då ringde min mobil och jag vände mig därifrån för att svara men när jag tittade tillbaks sekunden efter var kuriren borta. Jag tänkte på hur snabba de rackarna är men att mötet hade gått bra ändå.

Vid den tidpunkten hade jag ingen vetskap om de hemliga aktioner som var i görningen.

Efter mitt ärende, en halvtimma senare, satt jag i en busskur och väntade på min buss. Solen gassade på rätt bra och jag passade på att sola benen lite. Bakåtlutad mot busskurens glasvägg njöt jag av sommarens intåg medan de stressade bilförarna rusade förbi. När jag kände att det kliade lite en bit ner bakom axeln orkade jag inte göra nått åt det – men det fortsatte envist. Av någon anledning vände jag runt huvudet och med hjälp av spegelbilden i glasväggen såg jag då till min förskräckelse en enorm Spindel som satt där! Med blixtsnabba reflexer började jag våldsamt och frenetiskt banka ryggen mot glasväggen. De andra som väntade på bussen tittade nog lite konstigt på mig men i mitt huvud snurrade tankarna vilt.

”Dom jävla förrädarna! Skicka en springpojke med fredsbud och sedan sända ut en lönnmördare att hugga mig i ryggen!”

Efter några slag gav Spindeln upp, släppte taget och föll ner på marken för att snabbt kräla därifrån. Men jag fick in ett par bra slag mot uslingen så han kommer nog inte att glömma mig i första taget.

När jag senare klev in i bussen tänkte jag tyst för mig själv:
”Vänta ni bara.. Är det krig ni vill ha så är det helt okey.”

Namasté.