Halloween: Snickarens Förbannelse del 2

Lägger in andra Halloweenbrevet Snickarens Förbannelse. Här är en länk till den första. Och här följer det andra:


Nådens år 1883 avslutades med en kall och bister vinter men snickaren jobbade på i sin lilla stuga, decemberkylan till trots. Snödrivorna låg höga utmed stugväggarna och nordanvinden piskade ljudligt de frusna slätterna, men inomhus brann elden i kaminen. I skenet från lyktan som hängde över köksbordet singlade täljspånen ner mot det nötta trägolvet.

Detta år var speciellt för vår sagas snickare eftersom han den här gången – med kniven vant liggandes i handen - lagt hela sin själ och sitt hjärta i arbetet med leksakerna. Han satte sig vid kaminen och lyssnade på elden som sprakade och vinden som ven utanför fönstret. Huset knakade jämmerfullt.

Åren hade tagit ut sin rätt och hans fingrar och leder var trötta men årets dockor var trots detta mer levande och naturtrogna än någonting han någonsin tillverkat tidigare. Varje anletsdrag, varje rosig kind och varje glimt i ögonen var så noggrant utmejslad att han ibland inte kunde skilja dem från verkligheten. Han hade en känsla av att detta kunde vara hans sista jul och han ville på detta sätt lämna ett bestående minne hos barnen i byn, något som han verkligen gjorde – men tyvärr inte på det sätt han hade tänkt.

Som med många andra berättelser börjar tragiken i denna med ett försvinnande. En kväll återvände två av byabarnen inte hem till kvällsmaten och efter att deras föräldrar frågat ut de andra barnen fick de veta att de två äldsta syskonen hade på dagen gett sig av in i skogen för att besöka snickaren, något som deras föräldrar uttryckligen förbjudit. De mindre barnen hade hotat deras storasyskon att de skulle skvallra men de blev istället skrämda till tystnad i löfte om smörj.

Vad skulle föräldrarna göra? Det var redan sent på aftonen - det var minsann nått på tok. Utrustade med facklor och hundar begav sig fadern och några av männen i byn ut i nattens kyla och följde de små fotspåren i den djupa snön. Snön hade nästan hunnit täcka spåren helt men männen såg att de bar iväg dit de befarade. I riktning mot snickarens stuga…

_________________

Del 3, den näst sista, kommer snart.

Namasté.