Jag har nostaligitrippat långt in i barndomen. Så långt att jag nästan gick vilse. Så långt att jag var tvungen gå till Clas Ohlson för att köpa en "då/nu"-konverterare.
But now I'm back.
Skåda mammas dammiga, gamla Freestyle.
Man kan inte annat än häpna.
App app!! Jag vet vad ni tänker men svaret är ja, man kunde spela in ljud på den tiden.
I slutet av sången tror jag att jag sjunger "Som jag inte aldrig får." Fick jag aldrig tjocksockar? Eller fick jag för mycket tjocksockar?
We will never know.
We will never know.
Over n' out.
Update: Mamma säger att det är en lillebror som jag sjunger att jag aldrig får. :D
Åh, freestyle <3
SvaraRaderaHärligt att höra. Men du fick ju en lillebror till sist ändå :)
SvaraRaderaMia --> Ja, bättre sent än aldrig, va? :D
SvaraRadera:) inte illa du, och vilken fiin sång :)
SvaraRadera