På apoteket finns mina droger

Klockan är 02:35. Jag är tokvaken.

Typiskt.

Jag skyller på kaffet. Det underbara kaffet... *får något drömskt i blicken*

Jag blir väldigt lätt beroende av koffein, något som jag märkte för snart ett år sedan. Jag drack inte kaffe så koffeintabletter ingick i min dagliga diet för att jag skulle orka med studierna, men jag märkte efter några månader att det var något speciellt med de där tabletterna, inköpta på apoteket. De gjorde inte bara världen mer genomlidlig - utan även vackrare, skönare och mycket gladare. Effekterna var nästan omedelbara och jag började allt oftare ta pillerna inte bara när jag var trött utan även när jag kände mig nere. Och nere kände jag mig allt oftare.

Vilken tur att jag hade de små vita pillerna!

Tillslut var mitt humör antingen uppe bland molnen eller nere vid fotknölarna. När det var nere kände jag mig så obeskrivligt förbannad på allt i hela världen – men när det var uppe kände jag ett sådant inre lugn att Dalai Lama själv skulle verka ytlig.

Plötsligt, för snart ett år sedan, gick det upp ett ljus för mig och jag insåg förvånat att jag hamnat i koffeinträsket. Det var då några få tabletter kvar i min burk och jag bestämde mig för att de skulle bli de sista i en snabb avvänjningsfas.

Mitt i allt det här lärde jag mig att dricka kaffe. Jammen, bra taktik där, tjejen!

Nu försöker jag inte dricka mer än en kopp då och då – men om jag fick skulle jag dricka det varje dag, flera gånger, jag blir ju så glad av en kopp! Men dricker jag för mycket så märker jag snart hur fantastiskt dåligt humör jag blir på efter någon dag.

Jösses, när jag tänker tillbaks på hur många koffeintablettsburkar jag knaprat i mig i mina dagar blir jag mörkrädd. På våra gamla fester eller när vi spelade rollspel kunde det gå åt fem på en kväll. Det motsvarar ungefär 10 koppar kaffe! Underligt att jag inte gnagde huvudet av folk!