Fortfarande dator- och internetlös. Men däremot inte rådlös! Med min enorma smidighet, kunnighet och list har jag brutit mig inte på Tommys jobb, kopplat ur deras larm, hackat deras datasystem och kopplat upp mig på Nätet. Nu sitter jag här ensam i skenet från en av dataskärmarna och passar på att blogga lite medan jag väntar på att datorn ska knäcka lösenordet till ett hemligt arkiv i Pentagons system.
Vidare så har jag nyligen återigen blivit attackerad av mina ärkefiender - i mitt eget hem! Efter deras senaste kupp insåg de nog att jag inte kommer att ge upp utan en strid så de skickade ut deras allra största kämpe. Han måste dessutom haft ett enormt tålamod för han hade tydligen legat under en låda i badrummet i flera dagar, bara väntandes på att jag skulle lyfta på den. När jag änligen gjorde det så rusade han fram i vild freni - och jag kan nästan svära på att jag hörde ett gurglande bärsärkarvrål.
Däremot måste skitstöveln ha ångrat sig när han väl fick syn på mig, vilket var bäst för honom, för halvvägs framme pallnitade han och skyndade sig tillbaks in under lådan. Jag var glad att han retirerat så snabbt men jag var fortfarande i chock för det var nämligen den största spindeln jag någonsin drabbat samman med. Efter ett kort tags funderande på mina alternativ bestämde jag mig för att lugnt vänta på förstärkning - Tommy.
Väl hemma fällde min käre pojkvän några skämtsamma kommentarer med sin "du-med-din-Spindel-skräck"-röst men gick ändå med på att noga gå igenom hela badrummet. Visst hittade han det fega kräket efter ett tag och jag antog att Tommy skulle förgöra honom där och då men ack, vad jag bedrog mig... Han släppte istället ut den lilla slyngeln på vår uteplats och lät honom gå! Utan att ens skicka med en ordentlig varning!!
Hmm, jag måste utbilda mina allierade i Krigstaktik mot Spindlar.
Nu är lösenordet visst knäckt så nu ska jag avsluta. Vilken sjuk människa har "ihaverubberunderwear" som lösen?!
Namasté.
tisdag, maj 30, 2006
onsdag, maj 17, 2006
fredag, maj 12, 2006
Lyssna aldrig på en Spindel
Igår när jag var ute på ärenden hade jag vårens första sammandrabbning med mina ärkefiender, Spindlarna. Mötet kom oväntat men de hade - till min förvåning - bara skickat ut en liten emissarie. Trots att min första reaktion var att antingen snabbt krossa honom eller att långsamt backa därifrån behärskade jag mig istället.
”Kommer vi kunna upprätthålla fred mellan våra stammar det här året?” frågade jag.
”Vi är villiga att jobba för det om även Du är det.” svarade den lilla Spindeln och gjorde sitt bästa för att se söt ut.
”Bra. Då är vi överens.” sa jag och kände mig genast lite bättre till mods.
Precis då ringde min mobil och jag vände mig därifrån för att svara men när jag tittade tillbaks sekunden efter var kuriren borta. Jag tänkte på hur snabba de rackarna är men att mötet hade gått bra ändå.
Vid den tidpunkten hade jag ingen vetskap om de hemliga aktioner som var i görningen.
Efter mitt ärende, en halvtimma senare, satt jag i en busskur och väntade på min buss. Solen gassade på rätt bra och jag passade på att sola benen lite. Bakåtlutad mot busskurens glasvägg njöt jag av sommarens intåg medan de stressade bilförarna rusade förbi. När jag kände att det kliade lite en bit ner bakom axeln orkade jag inte göra nått åt det – men det fortsatte envist. Av någon anledning vände jag runt huvudet och med hjälp av spegelbilden i glasväggen såg jag då till min förskräckelse en enorm Spindel som satt där! Med blixtsnabba reflexer började jag våldsamt och frenetiskt banka ryggen mot glasväggen. De andra som väntade på bussen tittade nog lite konstigt på mig men i mitt huvud snurrade tankarna vilt.
”Dom jävla förrädarna! Skicka en springpojke med fredsbud och sedan sända ut en lönnmördare att hugga mig i ryggen!”
Efter några slag gav Spindeln upp, släppte taget och föll ner på marken för att snabbt kräla därifrån. Men jag fick in ett par bra slag mot uslingen så han kommer nog inte att glömma mig i första taget.
När jag senare klev in i bussen tänkte jag tyst för mig själv:
”Vänta ni bara.. Är det krig ni vill ha så är det helt okey.”
Namasté.
”Kommer vi kunna upprätthålla fred mellan våra stammar det här året?” frågade jag.
”Vi är villiga att jobba för det om även Du är det.” svarade den lilla Spindeln och gjorde sitt bästa för att se söt ut.
”Bra. Då är vi överens.” sa jag och kände mig genast lite bättre till mods.
Precis då ringde min mobil och jag vände mig därifrån för att svara men när jag tittade tillbaks sekunden efter var kuriren borta. Jag tänkte på hur snabba de rackarna är men att mötet hade gått bra ändå.
Vid den tidpunkten hade jag ingen vetskap om de hemliga aktioner som var i görningen.
Efter mitt ärende, en halvtimma senare, satt jag i en busskur och väntade på min buss. Solen gassade på rätt bra och jag passade på att sola benen lite. Bakåtlutad mot busskurens glasvägg njöt jag av sommarens intåg medan de stressade bilförarna rusade förbi. När jag kände att det kliade lite en bit ner bakom axeln orkade jag inte göra nått åt det – men det fortsatte envist. Av någon anledning vände jag runt huvudet och med hjälp av spegelbilden i glasväggen såg jag då till min förskräckelse en enorm Spindel som satt där! Med blixtsnabba reflexer började jag våldsamt och frenetiskt banka ryggen mot glasväggen. De andra som väntade på bussen tittade nog lite konstigt på mig men i mitt huvud snurrade tankarna vilt.
”Dom jävla förrädarna! Skicka en springpojke med fredsbud och sedan sända ut en lönnmördare att hugga mig i ryggen!”
Efter några slag gav Spindeln upp, släppte taget och föll ner på marken för att snabbt kräla därifrån. Men jag fick in ett par bra slag mot uslingen så han kommer nog inte att glömma mig i första taget.
När jag senare klev in i bussen tänkte jag tyst för mig själv:
”Vänta ni bara.. Är det krig ni vill ha så är det helt okey.”
Namasté.
torsdag, maj 11, 2006
onsdag, maj 10, 2006
Vad betyder Namasté?
Ordet namasté - som jag använder mycket i min blogg - betyder ungefär "Jag ärar det heliga inom dig". Så vitt jag vet kommer det ifrån ett sanskrit-ord, Nama has tute. Här är en längre översättning på engelska som jag hittade och som jag tycker är mycket vacker:
"I honor the place in you, in which the entire universe dwells. I honor the place in you, which is of love, of truth, of light and of peace. When you are in that place in you, and I am in that place in me, We are One."
Namasté.
"I honor the place in you, in which the entire universe dwells. I honor the place in you, which is of love, of truth, of light and of peace. When you are in that place in you, and I am in that place in me, We are One."
Namasté.
måndag, maj 08, 2006
Mitt rike för en hobby
Jag måste skaffa en hobby!! Är det ingen som har en till övers? Som Tommy med sin kampsport vill jag ha någonting som jag kan ägna mig i timmar åt när jag har tid. Något mer givande än ett dataspel. Jag är jätteledsen över att jag inte kunde fortsätta med min släktforskning när jag flyttade ner till Uppsala - det som jag älskade så mycket.
Jag skulle kunna sätta mig och teckna oftare, men det är inte alltid inspirationen finns där. Eller kanske jag kommer att bli helt såld på trädgårdsarbete, vem vet? Hm, eller tänk om jag kunde ha träning som hobby – vad bra det skulle vara!
Helgen har iaf inte saknat sysselsättning. Vi har varit fruktansvärt aktiva och fått massor med saker gjorda. Bland annat har vi provmålat några färger i nya lägenheten – och det kommer att bli såå läckert med den färg vi valt ut.
Nä, nu ska jag fortsätta med pluggandet. Kram på världen!
Namasté.
onsdag, maj 03, 2006
Heliumballonger och sprutgrädde!
Så var Valborg tragiskg nog över – men vilken underbar helg det blev. Jag kunde faktiskt inte be om en perfektare helg. Det var lite tungt att kliva upp kl 07:30 men när vi kom till bryggan satt redan Herr Kalaspuff redan där och väntade. Det blev många roliga timmar där med fler folk som anslöt sig till sällskapet. Till och med Jimmy och Otto dök upp! Yay! Vi skrattade gott åt alla roliga båtar som studenterna byggt och vi kastade en och annan sprutgräddesbeklädd jordgubbe på dem – när de inte försökte stjäla vår champagne, vill säga, haha! 
Lunchen på slottsbacken var jätterolig och där hånglade alla friskt med min girafformade heliumballong som jag köpt. Hmm, borde ha bett om en ny ballong av den som bet sönder nosen på den… Efter några snaps och massa bus blev det i alla fall en tidig sushi-middag varefter vi skyndade oss hem där folk redan satt i trapphuset och väntade. Ojoj.. tidsplaneringen kanske inte var så bra, men allt ordnade sig i alla fall.
Här hemma hade jag och Tommy fixat och donat järnet i vardagsrummet med madrasser, kuddar, uv-lampor, vattenpipa och tilltugg. Kanonmysigt!
Basement visade sig vara otroligt lyckad! Lagom med folk, en otrolig dj vid namn Core som gjorde min kväll med sitt set - och såklart en mysig stämning.
Vi har ännu inte lyckats få tag på vårt andra – fullproppade minneskort med bilder så jag lägger bara upp några bilder, men mer kommer senare!!
söndag, april 30, 2006
Da'n före da'n med stort V
En kanoniserad abbedissa från 700-talet e.kr vars bröst dryper av olja (!). En kult mot häxor och onda andar. Sommarens ankomst. Smällare och stora brasor.
Idag försökte jag läsa in mig på Valborgsmässoaftonens bakgrundshistoria men de flesta källor påstod så vitt skilda saker att det hela slutade med att jag kände mig mer okunnigare än innan jag började.
Nåja, det spelar ingen roll egentligen eftersom vi ska fira Sista April istället som är studenternas eget firande. Vi har hela morgondagen inplanerad från kl. 09:00 och idag har vi stökat, städat och möblerat om inför den annalkande förfesten imorgon kväll. Nu är klockan halv ett och vi kan äntligen gå och lägga oss efter en effektiv - men fruktansvärt rolig och flamsig dag.
Hoppas att ni kommer att få en lika trevlig Sista April som vi ska ha!
Namasté.
Idag försökte jag läsa in mig på Valborgsmässoaftonens bakgrundshistoria men de flesta källor påstod så vitt skilda saker att det hela slutade med att jag kände mig mer okunnigare än innan jag började.
Nåja, det spelar ingen roll egentligen eftersom vi ska fira Sista April istället som är studenternas eget firande. Vi har hela morgondagen inplanerad från kl. 09:00 och idag har vi stökat, städat och möblerat om inför den annalkande förfesten imorgon kväll. Nu är klockan halv ett och vi kan äntligen gå och lägga oss efter en effektiv - men fruktansvärt rolig och flamsig dag.
Hoppas att ni kommer att få en lika trevlig Sista April som vi ska ha!
Namasté.
onsdag, april 26, 2006
Min Grotta
När jag var mindre brukade jag ibland lägga mina båda armar över mitt ansikte på ett sådant sätt att om jag bara tittade med ett öga bildades det en liten glugg mellan mina armar och min näsrygg. Då kunde jag låtsas att jag satt alldeles själv i en mörk liten grotta och tittade ut på mitt liv utanför. Så brukade jag ligga när jag kände att jag ville fly världen och det var en väldig trygg känsla att sitta där i min lilla håla och bara betrakta och fundera.
Nu är jag inte i behov av grottan längre men jag vet var den finns om jag någonsin behöver den - mellan mina armar och min näsrygg.
Namasté.
Nu är jag inte i behov av grottan längre men jag vet var den finns om jag någonsin behöver den - mellan mina armar och min näsrygg.
Namasté.
måndag, april 24, 2006
Glädjande trädgårdsarbete
Han hörde aldrig av sig, mannen som skulle ha balklänningen. Även om det var synd (för jag vill ju få min klänning såld) så känns det ganska skönt.Annars har helgen varit underbar och Tommy och jag har varit iväg till vår nya lägenhet och rensat rejält på uteplatsen. Det behövdes verkligen - som ni kan se här till höger. Vi verkar dessutom ha mycket trevliga grannar. De kom ut och hälsade och berättade att de tyckte att det var jättebra att någon äntligen tog hand om våra vildvuxna häckar och träd. Då blev det ännu roligare att jobba så vi hann även med att riva tapeter i gästrummet. Sedan kom även Lisa förbi och visade oss till närmsta affär och postkontor.
Vidare har vi även hunnit med att inviga min takterrass för våren. Vi låg där ute med madrass, kuddar, täcken, tjocksockar, varma tröjor, vattenpipa och varsin drink i handen och tittade på den klara kvällshimlen. Underbart!
Namasté.
onsdag, april 19, 2006
Bystmått och fördomar
Jag anser mig själv till höra den relativt fördomsfria skaran av människor. Eller jag försöker i alla fall att vara det, men visst har det hänt att mina förutfattade meningar helt tagit överhand ibland. Som den gången när jag vid min incheckning på Arlanda såg en typisk ”terrorist”, som tagen ur en Hollywoodfilm, som gick omkring med en ICA-kasse och såg nervös ut. Självklart hamnade jag bredvid denna terrorist på planet men upptäckte att han bara var en pratsam go’ å gla’ norrman som älskade ormar och att resa.
Min senaste kamp med mina fördomar gick av stapeln igår när en man ringde om en annons jag satt ut på blocket. Jag hade äntligen satt ut min balklänning till försäljning och mannen ringde nu och frågade om bystmått, midjemått, höftmått och han verkade bekymrad över att den kanske inte skulle vara lång nog. Jag gav honom måtten – och väntade mig absolut inte det svar jag fick.
- ”Hm, jag är 107 över bysten, tror du att det går ändå?” frågade han, och jag måste erkänna att jag snubblade på orden i mitt svar.
- ”Erh, jadu.” sa jag efter en lång paus och försökte låta mycket fundersam över måtten samtidigt som jag undrade om jag kanske hört fel. Under samtalets gång nämnde han dock hans egna mått ett par gånger till och det övertygade mig om att klänningen var till för honom.
Egentligen tycker jag att det är helt självklart att män som vill klä sig i kvinnokläder ska få göra det utan att folk undrar och viskar så jag började tänka att det var bra modigt av honom att ringa så här och vara så öppen om saken. Jag bestämde mig för att ta det som en helt naturlig grej och inte fundera över att det var lite ovanligt. Det kunde ju även vara så att han bara skulle ha klänningen till någon show eller något annat roligt påhitt men min klänning var inte den billigaste utannonserade så det lät underligt, tyckte jag.
- ”Nä, det är för svårt att säga om den skulle passa. Det bästa är nog om jag provar den. Är det möjligt att jag kommer förbi på fredag eftermiddag?” undrade han efter vi pratat om måtten fram och tillbaka. Jag svarade att det gick jättebra och vi kom överens om att han skulle ringa dagen före för att bestämma tiden närmare.
Även om jag absolut inte tycker att transvestiter – om vi nu säger att han är det – är något att skratta om så tycker jag att det här var en lite kul grej ändå så när Tommy kom hem så var jag tvungen att berätta om samtalet för honom. Han tittade konstigt på mig.
- ”Törs du släppa in en sån när du är själv hemma?” sa han och jag blev genast lite ängslig.
- ”Ja, det kan ju ändå vara någon knäppis.” tänkte jag och blev sedan fruktansvärt irriterad på världen. Ska inte jag ens kunna sälja en klänning utan att vara rädd?! Självklart har Tommy rätt och nu vet jag inte hur jag ska göra. Om han verkligen vill ha klänningen så känns det fruktansvärt synd och elakt att inte sälja den till honom – bara för att han är man. Men det är klart att han kan vara någon sjuk människa som ringer och ber att få prova klänningar i kvinnors hem och gör gud vet vad.
Jag har en gång tidigare sålt ett föremål på blocket som köptes av en karl, och det var aldrig något konstigt med det. Men nu gäller det en klänning som en manlig köpare själv ska ha och då blir det tydligen en helt annan grej än om det var en borrmaskin det gällde. Så fördomen är alltså att mannen som vill köpa klänningen är med större sannolikhet en knäppis/mördare/våldtäktsman än en man som vill köpa en borrmaskin. Dock säger logiken mig att om jag var en man som genom en säljannons ville komma in i nåns hem skulle jag välja något mindre utstickande än en balklänning.
Jag vill inte ha fördomar. De stör mig och det känns som de fungerar som skygglappar mot omvärlden. På fredag får vi dock se om fördomarna eller logiken segrar.
Namasté
Min senaste kamp med mina fördomar gick av stapeln igår när en man ringde om en annons jag satt ut på blocket. Jag hade äntligen satt ut min balklänning till försäljning och mannen ringde nu och frågade om bystmått, midjemått, höftmått och han verkade bekymrad över att den kanske inte skulle vara lång nog. Jag gav honom måtten – och väntade mig absolut inte det svar jag fick.
- ”Hm, jag är 107 över bysten, tror du att det går ändå?” frågade han, och jag måste erkänna att jag snubblade på orden i mitt svar.
- ”Erh, jadu.” sa jag efter en lång paus och försökte låta mycket fundersam över måtten samtidigt som jag undrade om jag kanske hört fel. Under samtalets gång nämnde han dock hans egna mått ett par gånger till och det övertygade mig om att klänningen var till för honom.
Egentligen tycker jag att det är helt självklart att män som vill klä sig i kvinnokläder ska få göra det utan att folk undrar och viskar så jag började tänka att det var bra modigt av honom att ringa så här och vara så öppen om saken. Jag bestämde mig för att ta det som en helt naturlig grej och inte fundera över att det var lite ovanligt. Det kunde ju även vara så att han bara skulle ha klänningen till någon show eller något annat roligt påhitt men min klänning var inte den billigaste utannonserade så det lät underligt, tyckte jag.
- ”Nä, det är för svårt att säga om den skulle passa. Det bästa är nog om jag provar den. Är det möjligt att jag kommer förbi på fredag eftermiddag?” undrade han efter vi pratat om måtten fram och tillbaka. Jag svarade att det gick jättebra och vi kom överens om att han skulle ringa dagen före för att bestämma tiden närmare.
Även om jag absolut inte tycker att transvestiter – om vi nu säger att han är det – är något att skratta om så tycker jag att det här var en lite kul grej ändå så när Tommy kom hem så var jag tvungen att berätta om samtalet för honom. Han tittade konstigt på mig.
- ”Törs du släppa in en sån när du är själv hemma?” sa han och jag blev genast lite ängslig.
- ”Ja, det kan ju ändå vara någon knäppis.” tänkte jag och blev sedan fruktansvärt irriterad på världen. Ska inte jag ens kunna sälja en klänning utan att vara rädd?! Självklart har Tommy rätt och nu vet jag inte hur jag ska göra. Om han verkligen vill ha klänningen så känns det fruktansvärt synd och elakt att inte sälja den till honom – bara för att han är man. Men det är klart att han kan vara någon sjuk människa som ringer och ber att få prova klänningar i kvinnors hem och gör gud vet vad.
Jag har en gång tidigare sålt ett föremål på blocket som köptes av en karl, och det var aldrig något konstigt med det. Men nu gäller det en klänning som en manlig köpare själv ska ha och då blir det tydligen en helt annan grej än om det var en borrmaskin det gällde. Så fördomen är alltså att mannen som vill köpa klänningen är med större sannolikhet en knäppis/mördare/våldtäktsman än en man som vill köpa en borrmaskin. Dock säger logiken mig att om jag var en man som genom en säljannons ville komma in i nåns hem skulle jag välja något mindre utstickande än en balklänning.
Jag vill inte ha fördomar. De stör mig och det känns som de fungerar som skygglappar mot omvärlden. På fredag får vi dock se om fördomarna eller logiken segrar.
Namasté
tisdag, april 18, 2006
En helg i Narnia
Så var påskledigheten över. Efter den tidiglagda födelsedagsuppvaktningen på fredag morgon och sedan en komfortabel resa ner till Kisa så låg hela helgen utsträckt framför oss – helig och orörd. Det visade sig bli en underbart skön helg med bland annat stjärnskådning och satellitjakt i badtunnan, härliga skogspromenader och även lite nyttiggöra. Mammas och min födelsedag fortsatte i samma anda och blev toppenbra med hemgjord gräddtårta med jordgubbar. Det kom faktiskt att bli en av de bästa födelsedagarna på länge!Nu är det i alla fall vardag igen med ännu mer plugg men om två veckor är det Sista April! Då blir det banne mig jordgubbar och champagne för hela slanten!
Namasté
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-001.jpg)
