"..och dränker dig i skum tills du DÖR! HAHA!"

Nu var det länge sedan men jag förstod att det bara var en fråga om tid.

Jag blev alldeles nyss offer för ett - turligt nog misslyckat - ninjaanfall av Spindlarna. Det har gått flera månader sedan sist. Den gången var dessutom första omgången för våren, den 12 maj. De är visst lite ivrigare i år, de små krypen..

Jag gick omkring i lägenheten här då jag plötsligt ser en Spindel hänga från taket - två decimeter framför mig!! Jag pallnitar och ryggar undan vid blotta åsynen av den; de är ju så vidriga (därmed den förlöjligande teckningen här). Men så fort den märker att jag sett den och därmed röjt överaskningsmomentet börjar den klättra upp mot taket. Jag sätter mig på golvet, släpper den inte med blicken (de kan vara snabba, de jävlarna!) och funderar på vad jag ska göra.


Några minuter passerar. Jag blir mer och mer uppjagad. Spindeln däremot tar god tid på sig och smyger uppför tråden, den kanske inte vet att jag fortfarande ser den. Jag måste göra något. Den hänger mitt i vardagsrummet så jag kan inte stänga in den och vänta på förstärkning som jag brukar göra. Det är då jag bestämmer mig. Något jag aldrig vågat göra förrut.

Jag hämtar dammsugaren, sätter igång den och för långsamt munstycket mot Spindeln. Vill helst inte titta men jag måste vara säker på att den sugs in och inte ramlar på golvet eller.. jag vet inte.. flyger därifrån eller nått!

*flimp!*

Jag väntar ett tag för att vara säker på att den sugits in hela vägen. Därefter slår jag av dammsugaren och bär ut den på uteplatsen, lägger den en bit bort, går in igen, stänger dörren och ställer mig och tittar på dammsugaren.


"Kryper du ut ur den så hämtar jag brandsäckaren.."

Har DU nånsin sett en ninja fika? Nä just det!

Jag vaknade med ett fniss igår..

Jag drömde om krig men utan allt hemskt som det innnebär. Det började med att jag och Tommy satt i vardagsrummet då två grannpojkar lutade sig in genom fönstret. Det var tillräckligt fräckt men innan vi hann reagera kastade de dessutom varsin grapefruktstor vattenballong mot oss! De små skitarna!! Jag minns att allt gick i slow-motion och jag hann bara peka mot en av dem och skrika "NOOOOOO!" Snabbare än kvickt var killarna borta men vattenballongerna gick som tur var inte sönder utan studsade istället sladdrigt och galant (som bara en vattenballong kan göra) ett par gånger på golvet.

"Nu jävlar!" tyckte vi och beväpnade oss själva med de odetonerade gula ballongerna. Vi smög oss sedan ut i grannskapet i värsta ninjastilen (om man bortser från vår bristande smidighet och våra missanpassat somriga kläder) och skuttade runt över häckar och rabatter då vi gensköt våra rivaler och deras anhängare. Snabbt och kvickt (återigen i värsta ninjastilen) hoppade Tommy och jag fram från ett buskage och slängde iväg vattenballongerna.

KA-FLOOSCH

Efter det lyckade anfallet sprang vi raskt (ja, ninjastil) tillbaka hem där vi genast började samla ihop en armé! Vi ringde runt till massor med folk och bad dem ta med alla de kände. Våra vänner satte vi i höga positioner, Mia var till exempel ansvarig för bågskyttarna. Kommer inte ihåg vem som hade hand om kavalleriet, men vi hade iaf stora truckar för att kunna transportera fotfolket. Truckar måste man ha, kom ihåg det.

Väl iväg på vår hämdräd genom grannskapet urartade drömmen lite och det hela slutade med en enda stor picnic (ej ninjastil) på någon äng någonstans.

Nåja, som vanligt med mina drömmar så måste man va där för att förstå det roliga..

En ninja.

Namasté.

Vilket stampande i källaren!

I torsdags var det dags igen. The basement. Det blev en helt otroligt lyckad kväll, och som oljo uttryckte det: "..förmodligen den bästa basement hittills.."

Så här rädd blir man om man ser en T-rex.

Så här ser en T-rex ut.

Rrrrr.

Kärlek rakt igenom.

Grönt och rosa funkar alltid bra ihop. Gulle däj, Ellen!

O, the colors...

Namasté.

No worries, people. Allt på en gång..

AARGHH!! När allt jäklas är det inte kul. Har sytråd i håret, uv-färg på händerna och småsår av alla nålarna. Stressad. Tar en kaffepaus. Mmm..

Namasté.

En dunderhelg utan dess like!

Vilken underbar helg som varit!Det blev en helg i glada vänners sällskap och med underbart väder. Efter ett par dagar med gräddiga mjölkdrinkar, fluffiga cappuccinos, flitigt wii:ande och dråpliga rollspelsanekdoter har jag nu fyllt på i kul-kontot med råge! Tack alla som hänkade på!

Förvirringen var stor

Men det slutar inte där! Snart blir det mer kul-konto-påfyllning med fester och tillställningar som poppar upp nu när våren kommit. Nästa gång om några dagar redan och innan dess har jag lite plagg att sy och backdrops att måla.

Puss på er alla!

Namasté.

Sockerdemonen anfaller!

Jag måste bara få återanvända en fin teckning jag ritade ett tag sedan.

Jag håller på att komma över mitt grava sockerberoende, men när sockerdemonen kommer och muckar med mig i mina drömmar på natten så försöker jag nästkommande dag följa detta schema.

Som idag.

Namasté.

"Yes, the camera luuves me!"

Enok – vår älskade fadderkatt som i skrivande stund ligger utfläkt bredvid min dataskärm – är en tydlig prick. Han har personlighet som fullkomligt sprutar ur öronen på honom och han är så gossjuk att det gränsar till ett sjukligt behov av bekräftelse. Det gör det inte lättare att låta bli honom då hans gräddvita päls dessutom är lika mjuk som en kaninunges. Och kolla bilden med hans små söta baktassar! *paws up!*

Idag när jag kom hem låg han på soffan i precis samma ställning som jag lämnade honom. Då jag kom in genom dörren tittade han förvånat upp och stirrade på mig med sina stora brandgula ögon som om han ville vara säker på att det var jag. När jag sedan jamade till lite svarade han genast med ett kurrande ”mjau” och hoppade ner från soffan för att springa fram och möta mig.

Nu ligger han som sagt här vid datorn men är nu vaken och tittar nyfiket på mina fingrar över tangentbordet. Han kommer och går som han vill här i huset och även om vi vet att det är grannens katt egentligen känns det ändå lite som vår egen.

Namasté.

Helt ny bloggdesign!

Nu äntligen är min bloggs nya kläder färdiga. Jag började sitta och fippla med dem redan förra sommaren så det är riktigt tillfredställande att äntligen se slutresultatet - som verkar funka!! Ja, vad jag vet iaf. Kanske någon bugg som ligger och luri-lurar.

Det känns hur som helst mycket mer motiverande att skriva i en sån här blogg än Bloggers tråkiga standardbloggar. :)

Nåja, vad tycks? Någon sa att texten syns "suddig". Hur är det för er?

Namasté.

Welcome to Halloween

Här är trailern för förra årets Halloweenfest. Enjoy!

Glöm inte högtalarna..

Nu järnspikars anamma!

Nu är det nyttiga veckor som gäller framöver!

Jag och Tommy har bestämt oss, med pangstart idag, för drastiskt ändrade mat- och träningsvanor. Nu ska banne mig sockret bort, flåset fram och ett par kilo väck. Som bonus hoppas jag även på att bli av med mina sömnsvårigheter, min ständiga orkeslöshet och min kroniska klenhet.

Ut och jogga tillsammans på kvällarna. Gym ett par gånger i veckan. Sund kost (förutom när det ska festas så klart - jag menar come on!) och utgång i den friska luften är vad som gäller.

Vi har satt ett mål på 7 veckor som vi sammanlagt ska ha gått ner 7 kilo och fått massa bättre kondis. Klarar vi det så ska vi belöna oss med..

Ett wii!!

*wiiiiie*

Sedan gäller det att inte gå tillbaks till de tre teskedarna socker till kaffet och det meningslösa småätandet. ;)

Namasté.

I huvudet på en 8-åring

Har ni tänkt på hur vansinnigt bitchiga Kajsa Anka och Mimmi Pigg kan vara i Kalle Anka tidningen?

”Du och din bil är helt värdelösa, Kalle! Jag åker med Alexander istället.”

What’s up with that?!

Eloge till det Enkla

Varma bad

E-mail eller sms från mina vänner, nära och kära

Damm som virvlar runt i en solstråle

Suset i en skog

Att skratta så det gör ont i magen

Känslan av fjärilsfötter på min hud

Gamla minnen

Att gunga riktigt högt

Att bli smekt på kinden

Snö som fastnar i stora sjok på grenarna

Nya minnen

Nos mot nos med en katt

Främlingar som ler mot mig

Att vakna ur en rolig dröm med ett fniss

Långa telefonsamtal

Ljudet av havets brus i en snäcka

Att blåsa jättestora såpbubblor

”..vi tänker oss livet som en outtömlig källa. Dock händer allt bara ett visst antal gånger, väldigt få gånger, faktiskt. Hur många fler gånger kommer du att minnas en viss eftermiddag ur din barndom, någon eftermiddag som blivit en sådan stor del av

ditt jag att du inte kan tänka dig ditt liv utan den? Kanske fyra eller fem gånger till. Kanske inte ens det. Hur många fler gånger kommer du att bevittna fullmånen gå upp?

Kanske tjugo.

Ändå verkar allt oändligt..”

Paul Bowles

Namasté.