Mormors Tagetes

Vilka fula blommor! tänkte jag alltid när mormor planterade ut dem runt hennes och morfars stora, gula hus varje vår. De små krusiga kronbladen, nästan som gräsligt spetsfröll, den där hemska färgen och deras spretiga wanna-be blad. Tagetes växte i hundratal runt hennes välfyllda rabatter, längs gångarna och i stora, vita urnor här och där.



De klarar kylan så bra, menade hon, och de är ju så vackra!



Blä, tänkte jag, jag kommer definitivt aldrig att ha tagetes i min trädgård!




Men förra våren hamnade jag en dag framför tagetesarna hos torgblomhandlaren här i stan. Bland alla andra blommor där var de så otroligt intensivt orangea. Hade de varit så orangea när mormor planterade ut dem? Förmodligen, men då hade jag bara tyckt att de var hemska. Men hon älskade dem iaf.

Vi stod varandra jättenära medan jag växte upp och hon har lärt mig många nyttiga livskunskaper. Allt från kortspelet 500, till hur man virkar, till hur man siktar högt.
Om du vill komma dit, sa mormor ofta och pekade mot trädtopparna, så måste du sikta dit! fortsatte hon och höjde handen ytterligare. Jag kanske inte tog till mig allt hon sa, men några saker fastnade ändå.


Mormor är kvar bland oss - men ändå inte. Jag kan inte längre ringa till henne och lyssna när hon berättar att morfar är ute i snickeriet och att vårens första svalor har kommit. Eller lyssna på henne nyfiket fråga mig om allt som händer i mitt liv.


Mot slutet blev frågorna färre och färre, och ersattes istället med upprepade påståenden att hon tyckte det var så härligt att höra min röst. Efter några månader var det visst bara härligt att höra min röst. Till sist var det bara min röst som hördes.


Jag köper några stycken, tänkte jag när jag stod där på torget och fingrade på ett par tior jag hade i fickan, för mormors skull.






I somras var det ingen annan blomma som lyckades lysa upp vår skuggiga, trista uteplats som mormors tagetes. I år blir det garanterat ännu fler och även fast det kanske inte blir i hundratal så vet jag att hon skulle gillat det om hon fortfarande var frisk.


Och med tanke på all den skit vi hittat i förrådet lär de få en bra start. :)



Namasté.