Been there, done that - miss the olives.

Nommiga, oljiga oliver, insmugglade i hotellrummet. Smaskigt goda apelsiner och små moxicor som springer runt.

Idag bär det av till Cypern igen för några nätter. Tommys jobb fick en inbjudan från de två hotell vi bodde på ifjol och ingen av hans kollegor hade lust att åka - så vad göra. :)

Jag brukar inte tycka att det är någon mening med att resa tillbaks till ett ställe där jag redan varit - men det var innan jag insåg fördelarna med det. Nu slipper vi stressa runt för att hinna se de saker vi vill se utan kan istället slappa - som på en riktig semester!

Tog den här bilden förra gången vi var där. En liten svart kissekatt som hade ett gammalt fängelse/borg som sitt hem. I kinda like it.

Namasté.

Födelsedagssång, hummer och en neonrosa hjälm

Dagen blev lyckad och födelsedagsbarnet säger sig vara mycket nöjd. :) Jag fick inte mycket bilder på min kamera, men som tur var fick jag iaf med ett par minuters film där vi sjunger den sång vi skrivit åt honom.

Kl 08:30 - Beredda att förse honom med avancerad skyddsutrustning väntar vi tyst på att han ska vakna och komma ut ur sovrummet. Kolla Lindas blick. Det är som att hon vet att det snart är vår tur. Snaaaart... :D

kl 16:00 - Några av oss Boda-Borg-röjjare, trötta, hungriga och glada.

Kl 18:30 - Hemma hos Mia. Födelsedagsbarnet njuter av förrätten: gratinerad hummer. Tack till Absolut Catering i Stockholm! Vilka stjärnor!

Ca. kl 20:00 - Allsång!

Melodi: Sjösala Vals (Youtube-länk till melodin)

Ebbeståhl han skuttar med ett skratt ur sin säng,
solen står på domkyrkan, fyrisån bru-usar.
Ebbeståhl han tänker uppå ungdomens fläng.
Hör vår knäppa visa, kom sjung vår refräng:
Tommy har blitt äldre men visst han är sig lik,
med alla glada fester och livsglädjens musik,
och se så många dagar
han ännu ej fått pröva på
LSD, fyllecell, ölmage och pension.

Ebbeståhl han visar si-itt anletes drag
allra första gången en norrlänsk febr’ari dag.
Långhårig som synden och med tärningars ljud
spelar han för kompisar rollspelets gud:
Skolan gick ju bra men vad hände välan sen?
Med Uppsalas studentkår och Mallis efter den?
Och se så många dagar
han ännu ej fått pröva på
LSD, fyllecell, ölmage och pension.

Ebbeståhl han ramlar nedför skidstugans slänt,
vännerna är nära, vad gör då ett ”blåmärke”,
åter styr han kosan emot Uppsala stad,
släpar med sig gänget och skolar sig klart.
Se nu är han vuxen med jobb på STA
men detta duger icke om Tommy ska må bra,
och se så många dagar
han ännu ej fått pröva på
LSD, fyllecell, ölmage och pension.

Drömjobbet är Tommys, säljer lyx till *CENSUR*.
Ebbeståhl är busig och lite smått intressant,
ofta vill han stampa eller resa iväg.
Hur han klarar skivan kan ingen förstå
föööörutom Elina i hemmets lugna vrå
och hestarna och Linda och Mia likaså
och alla andra vänner
han gläder med sitt eget jag.
We love you, fyllkalla, snart går du i pension.

Tack till Linda som fipplade ihop denna underbara text. Dä bläv sä finnt!
Tack till Mia och Alex för festlokal! Tack till Mia, Jocke, Ida och Jimmy för chaffis- och bilhyrningshjälp!
Och ett stort tack till alla andra som hjälpte oss att göra det till en minnesvärd dag. Nu har vi alla satt ribban för framtida 30-årsfester! ;D

Namasté.

200 Flummigheter senare..

Det här är mitt 200:e inlägg här i bloggen! Så här kommer lite gamla inlägg som jag tänkte ta upp igen - av diverse obskyra och luddiga anledningar.

Tänk vad mycket onödigt och skumt jag skrivit här under de tre åren jag haft bloggen.

Inlägget Men vi kan väl fortfarande vara vänner? gav ju till exempel inte så mycket.. Stora ord, men jag bangade helt.

Bystmått och Fördomar var väldigt rolig att skriva. Men det visade sig senare att han inte hörde av sig något mer.

De här bilderna i inlägget Bildtema: Tungor gjorde mig så glad.

Tur att man har vänner som vågar berätta sanningen för en: Ja ä ju som ja vart.

Och det var länge sedan det hände något på fronten i Spindel-kriget, men här är lite gamla nyheter i inlägget Lita aldrig på en Spindel.

Och till sist, ett inlägg från 2006, som jag skulle vilja tillägna till min kära pojkvän, nyss 30 fyllda. Nostalgi är härligt - men nutiden är bättre.

:D

Namasté.

Hur man planerar en 30-års fest

Idag fyller min älskade Tommy 30 år och han har ingen aaaaning om dagens schema!

Linda, Mia och jag har ordnat en heldag för honom som började redan imorse, här hemma tillsammans med några vänner, med en Engelsk Champagnefrukost

"Men kära hjärtanes! Vad är det för tokigheter?", hör jag er ropa unisont.

Det är en engelsk frukost* med bönor, korv, bacon och ägg - med en flaska skumpa till. :D

Det här inlägget är schemalagt att läggas ut kl 12 så just nu sitter vi förhoppningsvis alla i en minibuss, fullproppad med vänner, på väg till Boda Borg i Oxelösund. Det ska är en stor anläggning några mil söder om Stockholm med roliga "uppdragsrum", i stil med Fångarna på Fortet. Verkar i alla fall vara jätteroligt! Där ska vi äta tacobuffé och glass och leka ett par timmar** innan vi åker vidare till Mia i Farsta.

(Hoppas att det inte blir stressigt!)

Väl framme där lämnar vi tillbaks vår hyrbuss, gör oss iordning för kvällens festligheter och inväntar cateringmaten som ska levereras kl 18. Det blir lite av en lyxbuffé*** med hummer, oxfilé, kantarellstuvning och annat mymsi-mymsigt. Tommy får självklart ett gott vin till maten. :D

Efter maten klär vi oss varmt, tar varsitt champagneglas och går ner till stranden där vi tänder 30 st svävande rislyktor och skickar iväg dem. Champagne kommer att drickas och tal kommer att hållas medan vi ser dem sväva upp och iväg i vintermörkret!****

Sen! Sen är det fest, fest, fest hos Mia och Alex tills vi storknar!

:D

Namasté.

* - För att Tommy ääälskar engelsk frukost
** - För Tommys lekfulla sida.
*** - För Tommys gourmétsida.

**** - För att vi ville ordna något fint också. :)

Ibland blir jag så ledsen på mig själv..

.. och undrar varför jag inte kan vara den person som jag vill vara.

När jag häromkvällen var på väg till min kvällskurs mötte jag på cykelvägen en ung kille som gick åt motsatt håll. Han var taning, mörkhyad och såg ut att vara runt 18-20 år. När vi gick förbi varandra stannade han och sa till mig på knagglig engelska:

"Excuse me, can you help me?"

Innan han ens avslutat sin mening hamnade jag blixtsnabbt i invanda, hemska tankebanor - "Oh nej, ska han be mig om pengar nu för att han har 'tappat' sin plånbok och tar sig inte hem, eller är han en sån där jobbigt efterhängsen tiggare? Hur ska jag ta mig ur det här snabbt och smärtfritt?"

Han hade en armégrön keps och var lite kortare än mig. En sliten ryggsäck hängde på hans axel och verkade inte innehålla speciellt mycket. Han fortsatte stamma fram:
"I am looking for the police. I - I am from Somalia and I don't know anybody here."

Här önskar jag att jag gjort annorlunda. Det är här jag önskar att jag var en bättre människa.

"Absolutely!" svarade jag och pekade på polishuset som vi i princip stod bredvid. "The entrance is on the other side, over there." fortsatte jag och försökte peka runt huset.

Dumma mig. Nu gjorde jag så där igen. Jag önskar att jag istället sagt "Sure, come on, I'll show you! It's right over here.", följt med in och väntat tills han fick hjälp av någon.

"Okay, thank you." svarade han och nickade. Han log inte utan såg mest nervös ut och verkade med sin kroppshållning nästan be om ursäkt för sin existens. Han gick runt polishuset medan jag gick på andra sidan.

Ofta kan man ju tycka att det räcker gott med att bara peka ut vägen för någon som frågar, men det här var, för mig, helt klart en sådan gång jag borde gjort mer.

Den väg som leder till min kvällskurs tillät mig att senare vända mig om så att jag kunde se honom på ingångssidan av polishuset. Han såg fortfarande så vilsen ut, klädd i alldeles för kalla kläder för de -4 grader termometrarna visade den kvällen. Jag kan tänka mig hur det kändes för honom. Alldeles ensam, nytt land, utan att känna någon - och så den uppländska, råa kylan på det. Det hade säkert gjort stor skillnad för honom ifall någon hade erbjudit sig att följa med en bit och hjälpa.

Det skulle i alla fall jag ha tyckt ifall jag var i samma situation.

Istället bitchar och whinar jag i min blogg om hur ledsen jag är.

Tss tss tss..

Jag kan bara hoppas att livet ger mig fler chanser att välja annorlunda.

Namasté.

Enok - lilla gosing

i still miss dat belleh.

Namasté.

Chokladmassagen - Aftermath

Jag gjorde det!

Efter massagen fick vi duscha av oss och väl bakom skynket slickade jag mig snabbt på armen. Försökte sedan skrapa och skyffla i mig chokladen med tänderna, fort fort fort, innan nån kom på mig!

På något sätt kände jag mig som en brottsling.

Men så stod jag där i duschen - men munnen full av chokladmousse - och insåg plötsligt att nått var fel. Något var fruktansvärt fel.

Chokladen var helt, och fullkomligt, osötad.

"Whyyy?!" skrek mitt inre. Var det ett grymt skämt? Vem kunde komma på något sådant? Hela idén kändes plötsligt absurd och underlig. Världen snurrade. Jag med den.

Med sorg i hjärtat såg jag all denna choklad istället spolas ner i avloppet.

Men en sak är säkert - chokladmassage is the shit! Det måste ni prova! Att bli inlindad i en doft är en sällsam men ljuvlig upplevelse och bör provas på. Om inte annat så hemma i sovrummet iaf.. ;D

Kram på er!

Namasté.

Yaaay! Giraffer!

Planerna för Tommys och min sommarresa pågår för fullt. Flyget är bokat, sprutorna ska tas och vi* håller just nu på att pussla ihop boendeplanerna.

Det blir 7 nätter i Kenya, både i bergen och ute på savannen, och 7 nätter på ön Zanzibar (som tillhör Tanzania) med safaris, giraffcenter, sol, bad och kanske lite dykning.

Namasté.

* När jag säger "vi" menar jag såklart Tommy. Skulle jag försöka planera en resa skulle jag vara tvungen att ta studieuppehåll i en halv termin och samtidigt gå på stödsamtal hos någon tålmodig terapeut. Istället kommer jag med mycket mogna och balanserade inlägg som "Gaaah! De har ett giraffcenter i Nairobi! Vi måstemåstemåste diiit!!"

Go Paris Hilton!

Jag bara måste ta mig en snabbpaus och slänga upp de här länkarna på bloggen.

När presidentvalskampanjerna i USA var i full gång i somras startade Mc Cain en kampanj mot Obama där han jämför honom med Paris Hilton och Britney Spears. Mc Cain menar att Barack bara är en superkandis och inte redo att leda USA.

Den reklamen finns ute på Youtube. Se den för att få lite bakgrundshistoria till denna berättelse.

För sedan blir den roligare. :D

Som svar gör nämligen Paris Hilton sin en egen presidentkandidatreklam där hon med baddräkt, läppglans och sitt überblonda sätt sätter Mc Cain och hans löjligt desperata reklamfilm på plats.

Jag är inte förtjust i Paris Hilton; det är trist och läskigt att hon står som förebild för många unga småflickor idag. Och det kan också hända att hon inte skrivit manuset själv, eller kanske inte ens kommit på idén, men jag måste erkänna... I love it!!

Can't believe I just said that.

Namasté.

Varför jag inte gillar Firefox

Jag drog efter andan. Min kropp blev alldeles kall, pulsen ökade och himlen mörknade. Hela världen föll ner i ett tomt, svart hål och fåglarnas kvitter tystnade. Min själ kved.

Jag hade sett min blogg i Firefox.

It's all so terribly wrong!

Texten flödar ut ur denna photoshopsdesignade ruta som en teckning av ett barn som inte kan måla innanför linjerna. Scrollern är i den där standardgråa färgen som återkommer som en dålig vana. Den där scrollern!! Den kommer att hemsöka mig i mina drömmar.

I mitt huvud snurrar plötsligt en massa frågor som kräver svar.
"Har jag använt % istället för px?" "Vad ska jag göra åt scrollern?" "Vem ska jag skylla alla kompatibilitetsproblem mellan browsers på?" "Har vi nått sliskigt sött och ätbart hemma?"

Och framför allt "Är det dags att byta till ny blogg som är fri från sådana här problem?"

Förmodligen. And I has sneaky, secret plan. :)

Namasté.

Inte gått in i väggen, men kanske en hög tröskel

Idag har jag en break-dag. Jag har kännt mig dimmig i huvudet och väldigt ofokuserad nu, denna första vecka av terminen. Iofs har det knappt varit någon ro mellan tentorna och vårterminen och efter en hektisk andra period* i höst känner jag att jag inte riktigt hunnit ikapp mig själv.

Jag klev upp kl 7 imorse ändå och har städat lite nu på morgonen. Kl 12 blir det årets första aerobicspass och efter det går jag och handlar fräsch, nyttig och inspirerande mat. En trip till en naturhälsobutik för att köpa en flaska Chi San blir det dessutom också. Provade en flaska förra perioden och den hjälpe mig verkligen att komma igång tidigare på morgonen.

I eftermiddag kanske jag får tid över till att göra något avslappnande, kanske lägga ett pussel eller så.

Vill också sända en glad tanke till Jimmy och Ida som igår kväll blev föräldrar till en liten Fabio. Yay! Familjen Hest har fått sitt föl, till sist.

Namasté.

*Höstterminen består av en första och andra period och vårterminen av en tredje och fjärde.

It's no secret..

Jag längtar till våren och sommaren.

Till grönt och blommor.

Till ljus och annat krims-krams.

Till vår uteplats på kvällarna.

Till att doola på med trädgårdsgöra.

Namasté.