Fotorummet på vårt Bröllop!

På vår bröllopsfest hade vi ett rum som vi döpte till Fotorummet där man kunde spexa ut sig efter behag och föreviga sig själv till brudparets stora förtjusning.

Världens bästa Jocke ställde i ordning sin kamera med blixtar och lämnade över fjärrutlösaren till våra gästers förfogande. Resultatet blev hysteriskt roligt! Här har jag plockat ut ett urval - av de hela 800 bilderna som togs den kvällen! 

Det finns så mycket bra material att jag inte rymmer allt vare sig här eller i vår bröllopsbok. 

Men här är i alla fall några av guldklimparna.

Tack alla ni för de underbara bilderna! De kommer vi hålla kära resten av livet!

/Bruden

Ps. Har du hamnat i fotoblixten men inte vill vara med här på bloggen, hör av dig så tar jag bort bilden i ett nafs! Nemas problemas, lixom! :D

Pss. Var du gäst och vill se Best of Fotorummet? Alla 122 bilder? Hör av dig så skickar jag en rar. Också det i ett nafs! :)

Puss!!

Våra bröllopsbilder

Nu har äntligen bilderna kommit!! Trots det känns allt fortfarande lite overkligt. Som om bilderna föreställer oss på någon annans photo shoot. Har svårt att föreställa mig att vi kommer titta på de här bilderna resten av våra liv. Det här är ju faktiskt våra bröllopsfoton, ffs! Shit, asså! Om man får uttrycka sig så angående bröllopsfoton.

Anyhoo, det var ändå bästa dagen i våra liv. Galet och overkligt - men sant. :D

Bröllopsfotograf: Kajsa Fagerström

Självklart har vi en hel hög med bilder, men det kommer bli en fotobok. Wanna see? Kom och hälsa på!

Toodles, my toots!

/The wifey.

Då var man gift!

Yippie!

Mer bilder kommer senare, då livet har återgått till det normala.

Haha, "normala"... Don't quote me on that.

/Frugan

Bröllopsplanering

Detta inlägg kan även heta "Snart är det bröllop!" eller "$!#&, vad mycket det är just nu."

Vänner och familj frågar "Hur går det? Vad har ni kvar?" och jag tittar på min lista och svarar svävande något om brudbukett, påsar och  bordsdekorationer. I själva verket har vi långa listor, mindmaps och kalendrar fullspäckade med olika telefonnummer att ringa, saker att inhandla, deadlines att hålla, saker som ska tillverkas, vad som bör dubbelkollas, människor att träffa, grejjer att skickas, texter att skrivas och vad som är kvar att beslutas om.

Det är. helt. galet.

Vi hade ingen. aning.

Missförstå mig rätt! Det är jättekul att hålla på med, vi älskar sånt här, men just nu är vi aningen tärda.

Då hjälper det att tänka på kattungar.

På riktigt. Det gör det.

Ja, just det. Och så börjar jag jobba imorgon. Har jag tid med det? Absolut inte!

Tjohopp!

/Elina-Flina-Päron-Plutt

"Det är för artiklarnas skull, jag lovar!"

Jag erkänner. Jag har ofta stått trånandes vid ett speciellt hörn bland tidningställen i affären.
"Tänk vad mycket vackra och inspirerande bilder det finns i de här tidningarna! Om jag bara kunde få kika litegrann..."
Men jag har aldrig gått så långt att jag vågat köpa någon. Personen i kassan skulle garanterat se rakt igenom mig och jag skulle känna mig som en stor bluff!

Men nu! För en kort period i mitt liv får jag äntligen köpa bröllopstidningar - legitimt.





Och det har jag gjort. Flera gånger. :)

Taa, my toots!
/E.

- iPhonebloggat, yeah baby!

One ring to rule them all

Luv och jag var inne och beställde våra ringar häromdagen så för tillfället har vi inga alls på våra fingrar. Oj, vad tomt! Därför lånar jag mammas gamla vigselring tills vidare. :)





- iPhonebloggat, yeah baby!

Jag svarade ja!!

Förra helgen gick min kära Luv ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom!

På fredagen åkte vi till ett alldeles underbart hotell i närheten av Barcelona för att spendera lite tid tillsammans och bara mysa. Luv var väldigt hemlighetsfull om hela helgen och hade inte berättat något i förväg. Han har i efterhand berättat att han varit väldigt orolig att jag skulle ana något.

Haha! Jag är den mest Lättlurade av Alla! Jag anar aldrig. något. alls.




Redan på flygplatsen fylle Luv mig med mat (så att jag inte skulle bli trött och... ja, grinig, på kvällen).
"Här älskling, ät den här kakan också!"
"Mffa maah!" svarade jag allvarligt med pasta bolognese fulla munnen.
"... Sen tar vi en Guinness också, tycker jag" fortsatte Luv.

Jag anade inget.

Utanför flygplatsen i spanien väntade en jättehäftig överraskning. Där stod en svart, glänsande Hummer och väntade på oss för att köra oss till hotellet! Wow, vilket lyxåk!



Jag anade ändå inte att något var i görningen.

På kvällen, före middagen, proppsade Luv ihärdigt - ihärdigt - på att jag skulle ha min allra finaste klänning.

Misstänkt jag något lurt? Nej.

Hotellets restaurang, som vi skulle äta på den kvällen, visade sig vara en av de mest romantiska ställen jag ätit på. Hela rummet var fyllt med två decimeter vatten med vita stenar i botten. Över vattnet gick det träbryggor till de enda tre borden i rummet. Från taket mellan varje bord strilade ett brett vattenfall ner i det omkringliggande vattnet och en bit in i middagen sänktes det ner träjalusier så att vi fick lite privacy. Galet, galet läckert och romantiskt!



Men inte anade jag något för det!

Tillsammans med den fantastiska maten kom en flaska av vår favoritchampagne in, årgång förra århundradet. Jag kan nästan känna smaken av den än! Men då frågade jag faktiskt Luv "Men oj, vad det slås på stort ikväll! Hur mycket kostade den här egentligen?" Luv skruvade lite på sig och svarade
"Sådant frågar man faktiskt inte..."
"Nähä, oj förlåt." tänkte jag. "Okey!"




Och anade inget! Inte ens det minsta!

Men när både middag och efterrätt var uppätna ställde sig min stilige kavaljer upp. "Vadnu?" hann jag tänka med ett höjt ögonbryn medan han gick runt till min sida av bordet. Jag hann till och med tänka ytterligare ett "Vadnu?" innan han gick ned på knä och frågade "Elina, vill du gifta dig med mig?"

Det var tur att jag inte precis då tagit en klunk champagne. Då hade jag antingen svalt ihjäl mig eller sprutat det rakt i Luvs ansikte. Inget av dem räknas som ett korrekt sätt att besvara ett frieri.

Istället hojtade jag behärskat ett "SKOJAR du?!" med tillhörande stora ögon. När jag en kort, kort stund senare insåg att han faktiskt inte gjorde det, utan höll i en guldring i ena handen, sansade jag mig och gjorde det enda rätta. Jag började böla.
"Det är klart jag vill det!" pep jag ynkligt som svar.

Efter ett tag tyckte Luv att jag faktiskt kunde lägga av med hulkandet för mitt smink började påminna om en dålig Dalí-tavla. :)

The end.

Well, sort of. Not really. ;)

Roliga glassbägare och läskiga karusellhästar

Andra kvällen åt vi middag på ett ställe som hade levande fjärilar. Häftigt!!

Hotellet var vansinnigt vackert

/The fiancée