Halloweenbilder forts.

Namasté

Höstmat för själen

Idag hade jag verkligen en härlig upplevelse.

Gick till skolan i det gråa trista höstrusket. Den vackra färgsprakande hösten är slut här och nu återstår bara halvklädda träd som står och ser eländiga ut. Varken humöret eller orken var på topp när jag fällde ut paraplyet och började min 45 minuter långa promenad till skolan, men när jag gått förbi domkyrkan såg jag någonting underbart vackert.

Under de stora ekarna låg en tjock matta av sprakande gula, nyfällda höstlöv och jag blev ståendes mitt bland dem i total beundran av denna intensiva färgklick bland allt det gråa. Där stod jag länge med blicken mot marken. Jag sänkte paraplyet över huvudet så att det enda jag kunde se var de gula löven och mitt knallröda paraply och bara log och njöt av färgintrycken.

Där stod jag, med min vita kappa och röda paraply med vita prickar på - i efterhand kom jag på att jag måste ha sett ut som en jättelik flugsvamp! Hihi!

Men det var mumsig näring för själen.

Namasté.

Isoleringscellen

Nu har jag varit solo här hemma i 6 dagar. Det verkar som att 6 dagar är min gräns. Efter det börjar jag prata med mig själv.I natt när jag satt med min inlämningsuppgift förde jag ett högt och ljudligt samtal med mig själv och efter någon timme kom grannkatten förbi – och då hade jag plötsligt två samtalspartners! Enok var iofs inte pratig av sig, han gick mest bara runt och inventerade stället som vanligt.

När jag surrar med sig själv så lyckas jag resonera fram så många kloka saker. Som till exempel att det faktiskt ÄR absolut nödvändigt att kolla min mail en gång till innan jag återgår till studierna. Det kommer att visas något bättre på tv om jag bara bläddrar igenom kanalerna en gång till. Det kommer säkert att finnas något ätligt i kylen om jag bara tittar en gång till.

Nån gång i alla fall..

Namasté.

Halloween 2006

Vilken Halloween det kommer att bli i år!

Ni firar väl Halloween, hoppas jag. Nästa helg 4/11 blir vi här ett jättegäng – alla omsorgsfullt utklädda och med humöret på topp. Även fast den riktiga Halloween alltid är den sista oktober så firar vi helgen efter. Hitta på något ni också, vettja. För hur kul är det inte att klä ut sig, egentligen?

Här kommer lite bilder för inspiration!



Namasté.

Halloween: Snickarens Förbannelse del 2

Lägger in andra Halloweenbrevet Snickarens Förbannelse. Här är en länk till den första. Och här följer det andra:


Nådens år 1883 avslutades med en kall och bister vinter men snickaren jobbade på i sin lilla stuga, decemberkylan till trots. Snödrivorna låg höga utmed stugväggarna och nordanvinden piskade ljudligt de frusna slätterna, men inomhus brann elden i kaminen. I skenet från lyktan som hängde över köksbordet singlade täljspånen ner mot det nötta trägolvet.

Detta år var speciellt för vår sagas snickare eftersom han den här gången – med kniven vant liggandes i handen - lagt hela sin själ och sitt hjärta i arbetet med leksakerna. Han satte sig vid kaminen och lyssnade på elden som sprakade och vinden som ven utanför fönstret. Huset knakade jämmerfullt.

Åren hade tagit ut sin rätt och hans fingrar och leder var trötta men årets dockor var trots detta mer levande och naturtrogna än någonting han någonsin tillverkat tidigare. Varje anletsdrag, varje rosig kind och varje glimt i ögonen var så noggrant utmejslad att han ibland inte kunde skilja dem från verkligheten. Han hade en känsla av att detta kunde vara hans sista jul och han ville på detta sätt lämna ett bestående minne hos barnen i byn, något som han verkligen gjorde – men tyvärr inte på det sätt han hade tänkt.

Som med många andra berättelser börjar tragiken i denna med ett försvinnande. En kväll återvände två av byabarnen inte hem till kvällsmaten och efter att deras föräldrar frågat ut de andra barnen fick de veta att de två äldsta syskonen hade på dagen gett sig av in i skogen för att besöka snickaren, något som deras föräldrar uttryckligen förbjudit. De mindre barnen hade hotat deras storasyskon att de skulle skvallra men de blev istället skrämda till tystnad i löfte om smörj.

Vad skulle föräldrarna göra? Det var redan sent på aftonen - det var minsann nått på tok. Utrustade med facklor och hundar begav sig fadern och några av männen i byn ut i nattens kyla och följde de små fotspåren i den djupa snön. Snön hade nästan hunnit täcka spåren helt men männen såg att de bar iväg dit de befarade. I riktning mot snickarens stuga…

_________________

Del 3, den näst sista, kommer snart.

Namasté.

Folk tittar så konstigt på mig..

Ok.

Nu ger jag faan upp. Det får det banne mig VA höst nu!

Jag orkar faktiskt inte springa omkring och limma tillbaks alla löv längre! Jag har blåsor i händerna, lim i näsan och jag har dessutom blitt osams med en kråka som jag träffade på i en ek häromdan. Kråkor kan vara så elaka.

Så kom an hösten!

Gimme your best shot!

*laddar med mängder av stearinljus, tjocksockar och varmchoklad*

Namasté. (Nä, inte dig, kråk-jävel! Förresten kan du vara en fjoll-mes själv!)

Vapenvila i Spindelkriget?

Jag börjar bli lite nervös.

Det är det här med mina ärkefiender - Spindlarna. Efter alla mina otaliga konflikter med dem så har det blivit lugnt på den fronten. Oroväckande lugnt.

Ingenting har hänt.

Ingenting.

Något är i görningen och jag tror jag vet vad.

Misstankarna innefattar Tommy och grannkatten Enok. De har förmodligen format en pakt med mål att hindra eventuella nyheter från stridsfronten att nå mig. Jag har minsann hört hur de har tisslat och tasslat och jag har även uppfattat vissa misstänkliggörande ord.

”.. bort Spindeln..”

”..Elina får spader..”

Jag kan inte bestämma mig om det här är bra eller inte..

Cornelis ställde rätt frågor

”Somliga gååår i traaasiga skor. Säg vad beror det på?
Gud fader som i himmelen bor – kanske vill ha det så.”

Om nu Gud nu är så himla förtjust i trasiga skor så kan han få mina! Stöter ni på honom på stan kan ni ju hälsa att de står här i hallen – dyngsura - och att han kan banne hämta dem precis när han vill!

*sura*

På apoteket finns mina droger

Klockan är 02:35. Jag är tokvaken.

Typiskt.

Jag skyller på kaffet. Det underbara kaffet... *får något drömskt i blicken*

Jag blir väldigt lätt beroende av koffein, något som jag märkte för snart ett år sedan. Jag drack inte kaffe så koffeintabletter ingick i min dagliga diet för att jag skulle orka med studierna, men jag märkte efter några månader att det var något speciellt med de där tabletterna, inköpta på apoteket. De gjorde inte bara världen mer genomlidlig - utan även vackrare, skönare och mycket gladare. Effekterna var nästan omedelbara och jag började allt oftare ta pillerna inte bara när jag var trött utan även när jag kände mig nere. Och nere kände jag mig allt oftare.

Vilken tur att jag hade de små vita pillerna!

Tillslut var mitt humör antingen uppe bland molnen eller nere vid fotknölarna. När det var nere kände jag mig så obeskrivligt förbannad på allt i hela världen – men när det var uppe kände jag ett sådant inre lugn att Dalai Lama själv skulle verka ytlig.

Plötsligt, för snart ett år sedan, gick det upp ett ljus för mig och jag insåg förvånat att jag hamnat i koffeinträsket. Det var då några få tabletter kvar i min burk och jag bestämde mig för att de skulle bli de sista i en snabb avvänjningsfas.

Mitt i allt det här lärde jag mig att dricka kaffe. Jammen, bra taktik där, tjejen!

Nu försöker jag inte dricka mer än en kopp då och då – men om jag fick skulle jag dricka det varje dag, flera gånger, jag blir ju så glad av en kopp! Men dricker jag för mycket så märker jag snart hur fantastiskt dåligt humör jag blir på efter någon dag.

Jösses, när jag tänker tillbaks på hur många koffeintablettsburkar jag knaprat i mig i mina dagar blir jag mörkrädd. På våra gamla fester eller när vi spelade rollspel kunde det gå åt fem på en kväll. Det motsvarar ungefär 10 koppar kaffe! Underligt att jag inte gnagde huvudet av folk!

Halloween: Snickarens Förbannelse del 1

Här kommer halloweenbrevet jag skrev om tidigare idag.


Det var en gång för länge sedan en gammal man. Denne man var snickare till yrket och bosatt i ett torp - en dryg fjärdingsväg utanför en liten by på den uppländska slätten. Även om mannens faluröda stuga var liten var den ordentligt efterhållen och låg alldeles bredvid en vacker å. Han hade för länge sedan tappat räkningen på hur många år han bott där men han hade hunnit se åtskilliga årstider komma och gå och dörrtröskeln var numera väldigt nednött av hans träskor.

Den närliggande byn var också liten men människorna som bodde där var flitiga varför byn var mycket välmående. Sammanhållningen bland byborna var god och grannarnas barn lekte med varandra när de hade gjort sina sysslor för dagen. Snickaren – å andra sidan - hade rykte om sig att vara en bitter och vresig gammal man men även fast han skydde kontakten med de andra byborna bistod han dem ändå med sina snickerikunskaper om det verkligen behövdes. De få gånger han behövde något själv som han varken kunde odla, tillverka eller jaga själv och blev tvungen att bege sig ner till byn möttes han alltid av misstänksamma blickar och viskningar bakom hans rygg. Detta rörde honom emellertid inte i ryggen - desto mindre han hade med dem att göra, desto bättre.

Han älskade dock sitt yrke och att se alla de vackra sakerna framträda ur det material han arbetade med. Vare sig han snickrade på en ny stol eller en ny pipa var arbetet så vackert och enastående att det skulle kunna vara gjort för kungar. Men det var dock en sak han älskade att skapa mer än något annat. Under åren hade mannen nämligen blivit en mästare på att snida de mest utsökta dockor ur alla möjliga material och i alla tänkbara former. Dessa dockor och andra leksaker tillverkade han dessutom för ett syfte; det enda mänskliga sällskap han kunde uthärda var barnasällskap och varje år vid juletid bjöd han in barnen från byn för att låta dem välja varsin docka eller leksak ur sin samling. Barnen älskade mannens gåvor – inte så konstigt med tanke på att det var dockor och leksaker passandes prinsar och prinsessor - och mannen älskade att se den genuina glädjen i deras ansikten när de mottog dessa. Eftersom han själv inte hade välsignats med några egna barn var detta - trots alla timmars arbete med leksakerna - värt mer för honom än någonting annat.

Men misstänksamhet är något som kan sitta djupt i människors hjärtan. De vuxna i byn var mycket tveksamma till att släppa iväg sina barn ensamma till den udda enstöringen i skogen och många föräldrar förbjöd till och med sina barn att gå i närheten av hans stuga.

Allt var ändock frid och fröjd tills det år då vår saga vänder till det obehagligare. När julen närmade sig i den lilla byn under vargavintern 1883 hände nämligen någonting så fruktansvärt att folk inte vågat tala om det sedan dess…

______________

Härmed är sagan om Snickarens Förbannelse inledd, en saga som sträcker sig från slutet av 1800-talet in i vår tid. Till Er som vill höra fortsättningen av denna historia kommer vi fortlöpande skicka ut delar av den och slutet på berättelsen kommer att avslöjas till de närvarande under högtiden Halloween 2006. Känner Ni att Ni kan vara intresserade av detta ber vi Er ödmjukast att kontakta oss senast under Juni månad i detta Herrens år.

Namasté

Halloweenaholic

Nu är det officiellt! Nu är det inte länge till Halloween, bara 7 veckor ungefär. Jösses! Bara 7 veckor!? *känner stressen komma krypande med en stor slägga* Ujuj, det är fortfarande en hel del att göra.

Jag – och Tommy såklart – är nämligen Halloweenaholics (det är visst ett riktigt ord) och personligen tycker jag att Halloween är mycket större än till och med julen, vilket jag inte alls firar. Vi lägger ner timmar och åter timmar och några större slantar på att förbereda en Halloweenfest – och vi blir bara mer och mer perfektionister.

Inte bra.

Att vara perfektionist kostar antingen mer tid eller mer pengar.

Men det är ju så van-sinnigt roligt!

Årets tema kom vi i alla fall på för två år sedan och det ska bli sååå roligt att äntligen få köra den! Moahahahaa! En skräckhistoria som vi satt och skrev en dag kommer att fungera som bakgrund och den håller vi just nu på att pytsa ut till gäster. Vi delade upp den och skickade de olika delarna som inbjudningsbrev och jag skulle egentligen kunna lägga ut de vi redan har skicka ut här på bloggen… senare idag.

Tidigare Halloween

Sötheten och ondheten på festerna brukar blandas hejvilt

Jag. Hennatatuering. Sitter i några dagar. :)

Tommy, aka Mr Darkness, hade bonus på att gömma sig

Underliga riter brukar utvecklas på festerna :)

Monstret under sängen

Gör det ändå

Det goda du gör idag glömmer människor ofta i morgon - gör det ändå.

Om du är snäll kanske människor anklagar dig för att ha själviska, dolda motiv - var snäll ändå.

Om du är framgångsrik kommer du att få några falska vänner och några verkliga fiender - var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kanske människor lurar dig - var ärlig och uppriktig ändå.

Vad du tillbringar år med att bygga upp kan någon kanske förstöra över en dag - bygg ändå.

Om du finner kärlek och sinnesfrid kan andra bli avundsjuka - var lycklig ändå.

Ge världen det bästa du har, det är kanske aldrig tillräckligt - ge ändå världen det bästa du har.

Du förstår: när det kommer till den slutliga räkenskapen så är det mellan dig och Gud. Det var ändå aldrig mellan dig och de andra.

av Moder Teresa

Namasté.