Designbyte!

Designbyte!

Simsalabim!



Byte av namnet Hittills till Härifrån.

Hokus-pokus!




Gladare intryck

Abrakadabra!

Den är egentligen min förra bloggs motsats.

Mm.. Feels good.

Namasté.

Kaserad bloggdesign

För ett år sedan var jag på väg att byta bloggdesign här på Hittills. Jajjamensan! Läckert och snyggt skulle det bli; en skön mix av grunge och fjärilar. Ett hopkok av sensuella shnircles och rå förfall. Men istället belv det..


Gröt.


Gröööööt, I tell ya!


Och inte ens den där bra-iga varianten man kan äta. Nope! Ren designgeggamoja blev det!


Det var ett sådant där oändligt projekt som bara byggs på och byggs på, med fler och fler modifikationer och till sist blev det en så komplicerad design att det inte längre reflekterade mig. Och definitivt inte min livssyn!


I'm a simple girl with simple needs! *

Did I just say that..?


Det nu kaserade bloggprojektet var en interaktiv Flashbaserad sida med animationer, stämningsfull bakgrundsmusik och flera sidor av bilder, listor och diverse texter. Och jag säger bara: 78 lager i Photoshop. Puh!


Jag är väldigt nöjd med den, utseendemässigt, även fast den inte passar längre.






Så det är med lite sorg i hjärtat jag förpassar den till designkyrkogården - precis som jag ska göra med min nuvarande, gråa design. Istället blir det försimpling. Normal-style. Clean and bright. Men ändå något som jag blir glad av att se.



Dessutom är jag lite less på namnet Hittills. Lite bakåtsträvande, tycker jag.





Namasté.

* -Missuppfatta inte det där nu. Spabehandling. Gief me.

Halloweenbilder

Mini-skörd. :)

Foto: Malcolm Karlsson

Namasté.

Nattfoto

Varde ljus.

Luv - min ängel.

Luvs självproträtt

Namasté.

And there were casualties.

Nu har vi äntligen storstädat vårt grovkök.

Trots dess sorgliga, tårdrypande ögon åker zebrasparbössan ut. Om vi skulle ge efter för alla sorgliga, tårdrypande, storögda föremål vi ägt skulle vi aldrig få en lugn stund.

Namasté.

Halloween 2009: Prelude

Arkhem Insanatorium – Fjolårets Halloween i en byggdegård mitt ute i ingenstans.

Halloween -08 var del ett av två, men vi kommer inte att köra del två i år som vi hade tänkt. Vi är rätt kräsna vad gäller lokal till den delen och vi har inte hittat något som passar. Vi sparar det till 2010 istället; vi har nämligen en känsla av att lokalproblemet kommer att lösa sig epic-bra då! ;D

Istället blir det back to basics – lägenhetsfest!

Årets Halloween infaller som alltid den 31 oktober vilket i år är en lördag, trevligt nog.

Namasté.

Så kom de första snöflingorna.

Fram för de mörka månaderna med mycket mys, levande ljus och varm choklad varvat med promenader med varma halsdukar och långkalsonger.

Nog för att det förmodligen inte blir så mysigt som det låter, så kan man iaf hoppas.

Tycker inte ni också att den första snön alltid ser så oskyldig ut?

"Oj, hoppsan! Hej hej! Ja, vi ramlar bara förbi lite tvärt, bry dig inte om oss. Det här är absolut inte det första ni ser av någon sorts invasion. Nej, gu' bevars! Ursäkta att vi störde, vi ska snart ge oss av. "


Jag har förresten nu placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se!

Namasté.

Höstens wannahas

I slutet av sommaren har det varit lite grönare och blommigare på vår uteplats tack vara Luvs mamma som kom med flera blommor som hon planterade hos oss. En räddare i blomsternöden!

Jag har nämligen ratat vår uteplats nästan hela sommaren. Det har inte funnits tid eller pengar för att följa med i blomstersvängarna i år. Missväxttomten har dessutom tittat förbi en sväng.

Men inte helt oväntat kommer nu höstväxterna och jag känner hur de lockar med sina mysiga färger och mönstrade blad och som ett dreglande, skadeskjutet miffo måste jag slita mig från alla de små blomterbutikerna jag dagligen går förbi.

Jag skulle kunna ta hem som allihop!



Någon dag ska jag våga mig ut på vår sorgliga uteplats och se efter vad som behövs göras inför hösten. Men inte idag.

Idag ska jag förneka dess extistens.

Namasté.

Sommarens sista fjäril?

Häromdagen satt jag i soffan och åt en sen frukost när en fjäril dök upp från ingenstans och landade framför mig. Alla fönster var stängda så den lilla stackaren måste ha övernattat inne i lägenheten.

De här fjärilarna är så fina; en Nässelfjäril enligt farbror Google.

Farbror Google är rätt hipp, alltså. Han hänger med i svängarna.

Säger man hipp numera? Jag vet inte. Jag har nog åkt av de där svängarna för länge sedan..

Namasté.

Han har ögonen kvar!

Kan ni tänka er! Ögonen sitter fortfarande kvar!

Namasté.

Ägg-selent morgon!

"Hej, jag heter Elina och jag ritar ansikten på försvarslösa ägg."

Erh.. Hallå? Är ni med?


*pinsam tystnad*

...

*någon harklar sig*


"Äh, hon är lite sådär. Låt henne hållas."

Namasté.

Skrämselpropaganda i Spindel-kriget

Inatt var en jobbig natt.

Jag hade svårt att sova så jag klev upp för att dricka en kopp varm mjölk. Det brukar hjälpa vid insomnia men inatt gick det inte som det brukar gå.

Jag smög in i köket, micrade mjölken och tände taklampan så att jag hittade till soffan. Och det var då jag såg den.

Den största Spindel jag någonsin, någonsin sett! Och då menar jag inte en sådan där långbent spindel.

Jag stod still väldigt länge och kunde inte slita blicken från den medan jag funderade på vilka alternativ jag hade nu.



Att gå och lägga mig igen och strunta den helt hade fungerat vilken annan natt som helst. Den hade sprungit iväg och jag hade varit extra försiktig ett par dagar framöver. Fine. Men nu var det här faktiskt den största spindel jag sett! It was not an option.


Tanken slog mig att Linda nyligen tipsat om att lägga ett grytlock över. Det var en bra idé! Så kan Luv ta hand om den när han vaknar på morgonen. Jag tog fram ett stort grytlock och återgick till samma position som tidigare. Hur skulle jag göra? Hur nära var jag tvungen att gå? Kunde jag hålla grytlocket med någon lång stav eller så? Kunde jag förmå mig att titta samtidigt? Och vad skulle hända om jag missade?! Hittills hade den gudskelov inte rört på sig men jag såg framför mig hur den skulle sprattla och springa fram och åter när jag skulle försöka lägga locket på den.

AARggh! Det finns inga ord att beskriva den känslan!



Jag kunde bara inte göra det! Jag stod där länge och dividerade med mig själv.

"Just dooo it! Quick! Fort är det gjort! Och tänk vad skönt det skulle kännas efteråt att du kunde göra det."



"Näe, om jag ser den röra på sig så kommer jag inte kunna hindra mig från att få spel, skrika till, kanske tappa locket, tänk om den springer rakt emot mig i all förvirring! Då skulle jag förvandlas till ett skakande, gnyende asplöv – med en lös spindel i huset. Och att bara se den där spindeln röra sig kommer att sända mig till helt outforskade marker i min spindelfobi."



Not an option. Detta var nu en nödsituation.



---





"Men älskling, vad är det?!" sa Luv och satte sig upp i sängen. Han hade vaknat av att jag kravlat i säng och nu satt i min morgonrock och snörvlade som en riktig sjuåring.
"I'm sorry, Luv" pep jag mellan hulkningarna "men kan du hjälpa mig?"
"Men självklart, vad har hänt?"
"Snälla skratta inte åt mig.."
"Nejdå!"
"Men på vardagsrumsgolvet sitter Världens Största Spindel!!" tjöt jag.



Och riddaren Luv skred med bestämda steg ut ur sovrummet, besegrade den Stora Spindeln och räddade prinsessan SorryAss.



När han kom tillbaks bölade jag över hur totalt handlingförlamad jag kan bli över något så löjligt att jag måste väcka min pojkvän mitt i natten. Men han klappade mig på huvudet och sa:
"Du? Det var faktiskt den största spindel jag sett också."




Namasté.