Höstens wannahas

I slutet av sommaren har det varit lite grönare och blommigare på vår uteplats tack vara Luvs mamma som kom med flera blommor som hon planterade hos oss. En räddare i blomsternöden!

Jag har nämligen ratat vår uteplats nästan hela sommaren. Det har inte funnits tid eller pengar för att följa med i blomstersvängarna i år. Missväxttomten har dessutom tittat förbi en sväng.

Men inte helt oväntat kommer nu höstväxterna och jag känner hur de lockar med sina mysiga färger och mönstrade blad och som ett dreglande, skadeskjutet miffo måste jag slita mig från alla de små blomterbutikerna jag dagligen går förbi.

Jag skulle kunna ta hem som allihop!



Någon dag ska jag våga mig ut på vår sorgliga uteplats och se efter vad som behövs göras inför hösten. Men inte idag.

Idag ska jag förneka dess extistens.

Namasté.