Nephele - Kentauren

Diverse set backs har dragit ut på tiden, men nu äntligen är hon färdig! Linda har fått vänta länge på sin 30-års present. Förlåt!

Men det är ingen älva den här gången heller. Nope! It's a Centaur!

Nephele, nämnd efter en molnnymph i den grekiska mytologin, har länge funnits i huvudet på mig och jag insåg att hon skulle bli ett stort projekt. Jag har aldrig tillverkat något så komplext förut. Och då menar jag över huvud taget - ever.

(Bortsett från Theo)

Så därför blir det här ett väldigt - väldigt långt inlägg.

I'm sorry.

Haha! Nä förresten, det är jag inte alls, det!

 

Liksom Zoë, är hennes skelett formad efter korrekta proportioner. Bilder på hästskelett gav mig ovanstående konstruktion. Proportionerna mellan hästkropp och människokropp är däremot bara ögonmätt. Studier i kentauranatomi är nämligen få.

Men hur ser en häst ut - egentligen? Och en människorygg som spänner en pilbåge? Det blev en hel del studerande av hästanatomi, -muskler och -rörelser. Och även människans!

Lite weird kändes det, men jag var tvungen att försökta hitta bilder på pilbågsspännande män med nakna överkroppar (!) och säger ett "Yay for Google"!

Men hur ser en kentaurs muskler ut vid övergången mellan hästdel och människodel? Det blev lite improviserande men resultatet blev rätt så trovärdigt, tycker jag.

Sedan var det dags för huvudet och jag hade hittat dockögon av glas som ser så otroligt mycket bättre ut än målade bollar av cernitlera.

För att minska det totalt vettskrämda och hysteriska ansiktsuttrycket la jag till ett par ögonlock. Det är bra med ögonlock på det sättet. De döljer hysterin i världen.

Ett par händer varav en av dem med en inbyggd metallkrok för att kunna spänna bågen. På den andra armen går en metallpinne rakt ut genom handen för att kunna hålla fast den.

Det var lite lurigt att få en bra vinkel på hals och överkropp eftersom jag ville att hon skulle sikta snett nedåt och bakåt. Samtidigt svänger hon mot det håll hon skjuter så hela hästkroppen lutar. Vinklar på svängande hästben studerades i många timmar. Lite pillande, men till sist tror jag att det blev bra.

Första försöket med pilbåge. På tok för liten och konstigt formad. Det blev bakläxa.

Så tillsist, efter otaliga vändor i ugnen, var hennes kropp färdig. 

En gång, precis innan dess, gick hon av helt och hållet vid midjan då jag hade misslyckats att stötta henne ordentligt i ugnen! Vilken uppgiven känsla! Jag var så förbaskad att jag helt glömde bort att fota eländet. Men med lite superlim, mer cernitlera, sandpapper och en extra dags arbete så var hon som ny igen.

Färg! Äntligen! Den där likbleka, köttiga färgen är inte så sexig...

Mer färg och in i ugnen igen för att härda den.

Sedan kom ytterligare en setback. Färgen på hovarna satt inte så bra. Men återigen, lite sandpapper och lite extratimmar så var även det problemet löst.

Hon fick även ett par ögonbryn, en dutt eyeliner och en diskret rosa nyans på läpparna. All to give her that natural centaur look.

"Maybe she's born with it?

Maybe it's Maybeline!"

Or maybe she's made with it and it's fused to her face in a 130 degrees celsius oven! Hah!

Pilbågen. Hmm, även försök nummer två, bilden ovan, visade sig vara för liten och gick dessutom av. Då blev det istället en riktigt stor pilbåge, med en gedigen kärna av najtråd!

Gjorde sedan pilen av en grillpinne som jag filade ner till lagom tjocklek.

Dekorerade bågen med lite guldfärgad metalltråd och några fjädrar. De minsta fjädrarna ever! Pilligt! Var tvungen att hålla andan och andas "på sidan" så de inte flög iväg då jag skar ut dem, hihi! 

Sedan fick hon en pilspets av riktigt metall då jag tyckte att det såg skabbigt ut med en gråmålad spets av cernitlera. Tråkigt! Man kan väl kallhamra till sig en pilspets av aluminium och sedan skarpslipa den?

Sagt och gjort! 

Jag hade en tjock aluminiumtråd som jag stod och bankade på med en hammare på diskhon. Tur att vi inte bor i lägenhet längre. En liten spets med ett stort platt fäste som jag vek runt träet på pilen. Surrade fast med sytråd.

Tillsist blev hon ägare till en liten moccabikini och började få lite hår på huvudet.

Det här med håret/pälsen har varit det största och mest långlivade problemet. Jag vet sedan tidigare älvor att det enda jag tycker duger är tibetansk lammull. Jag har provat både syntetisk ull och annan äkta ull, men det blir bara rufsigt, ostyrigt och ser väldigt oäkta ut. Den tibetanska lammullen, som är väldigt poppis inom OOAK (one of a kind)-skapare, ser mest naturlig ut då stråna är så fina och släta. 

Men. Är du ute efter en färg som inte finns på hobbysidorna så blir det svårt. Jag var ute efter svart med ljusa toppar. Inte så lätt alls. Efter mycket sökande och frågande i både butiker, internetshoppar och forum fick jag  kontakt med en kvinna i USA som faktiskt hade tibetanska lamm/får. Dessutom var en av dem, Bert, färgad i de färger jag var ute efter. Hon kunde klippa lite tofsar och sälja till mig. Yippie! Men något hände och hon slutade svara på mailkontakt, så Bert kunde aldrig hjälpa mig.

Back to square one.


Till sist fick jag via nätet kontakt med en liiiiten fabrik mitt i Kinas inland. De var väldigt hjälpsamma och skickade en liten påse päls till en pysseltokig kvinna i Sverige. Det var visst nått om nån häst...

Jag är ofta anpassningsbar och söker lösningar på problem när något inte går som planerat. Men eftersom jag blir sådär jädra envis och detaljfnoskig ibland, och då duger bara det jag vill ha och vet blir bra, tog hela sökandet efter rätt hår till Nephele nästan ett år. Men, voilà!

Allt hår äntligen fastsatt på huvvet!

Och en slarvigt frisyr, lite fjädrar och vind i håret...

(Tack L'Oreal hårsprey)

... så var hon färdig!

Nu till basen!

Det här är också en första-gångare för mig. I och för sig har Morgan le Fay en vanligt träbas som hon står på, men den här är lite extra-extra.

En bit Manzanitaträ blev huvuddelen och sedan täckte jag allt i ett sorts syntetsiskt, mossliknande material. På det lite grässtrån, som egentligen bara är grönfärgade hårstrån.

Träbasen målades brun och översvept av ett härligt, vackert skimrande, guldvax. Skylten av cernitlera fick sig en omgång med svartfärg och guldvax.

Så allt är färdigt. Helt otroligt.

Varje sommar anordnas det en rävjakt i Nepheles stam. Reglerna är enkla; vem som helst får vara med men alla tävlande får bara en pil var. Den första som lyckas skjuta räven med den vinner och får äran att hänga rävsvansen runt sitt bakben resten av dagen. 

Jakten är mycket populär och prestigefylld bland ungdomarna eftersom traditionen säger även att vinnaren får, om denne vill, välja danspartner till kvällens första dans. Ifall vinnaren är i de yngre åren brukar detta ofta följas av mycket fnitter och rodnande ansikten och säkert har många unga kentaurhjärtan krossats genom åren.

Rävjaktsdagen är trots det en betydelsefull och glädjefylld dag som avslutas med festligheter, musik och mycket mat. De vuxna dansar och sjunger medan barnen lyssnar på gamla krigshistorier från de äldre runt lägereldarna. När stjärnorna börjar blekna framåt morgontimmarna släpar de sista kentaurerna sig till sina hem. 

Wieee!

Kom igen, Uppsala! Gå och gör detta!

På med gympaskorna, ladda med en näve dextrosol och värm upp med ett lagom aggressivt stridsvrål och några galet intensiva jumping jacks! 

You've got a mission!

(This message will not self destruct in five seconds. However, this mission can only be done before the end of August, 2012 )

Inför detta uppdrag behöver du tre föremål:

1. Något att gräva med.

2. Vatten.

3. En eller flera växter av valfri sort. 

Bege dig sedan till Fyristorg i Uppsala, här.

Väl där är du redo att hitta på en lite annorlunda syssla, försköna omgivningarna och samtidigt stödja en jättekul idé i centrala Uppsala.

På torget har de som försök nämligen satt upp stora planteringslådor för allmänheten att plantera valfria växter i. Parkenheten kommer sedan och vattnar och sköter om alltihopa. Skitsmidigt!

Någon har planterat jordgubbar! Även lobelia, citronmeliss och basilika finns där, bland annat. Jag bestämde mig för att fylla på med lite blommor.

Ta blomman ur krukan.

Gräv en lagom stor grop, vilket betyder "aningen för djup".
Plantan får då en liten grop runt om sig så att vattnet rinner ner i rötterna och inte runt om. 

Plantera och vattna rikligt.

Häpp!

Det är fortfarande väldigt tomt i dessa stora planteringslådor. Trist! För inte är Uppsalaborna så tråkiga? Det måste ju vara så att de helt enkelt inte vet om dessa lådor!

Ut med er nu! Kommer ni ihåg det på stan, köp en blomma för ett par tior, gräv med händerna och fråga glassförsäljaren bredvid om ni kan låna lite vatten!

If your're there, then there are no excuses, people!

/Elina
The Legal Guerilla Gardener

Måla hammock och andra diverse utemöbler

Att måla är verkligen tillfredsställande. Resultatet syns på en gång - även om det tar dig flera dagar att bli färdig.

Med huset följde det en hel del utemöbler, vilket är helt fantastiskt bra, men de var antingen omålade eller i samma färg som huset. Jag har många kommentarer om just det färgvalet men nöjer mig här med ett tvivlande:

"Hmm."

Jag plockade ganska snart fram både målartvätt, grundfärg, fönsterfärg och min bästa pensel för att gå lös på dem!

Denna ordentliga trähammock ingick i husköpet! Halleluja! Hur underbar retro och mysig är inte den? Det är ju sånt som våra mormorsmödrar hade!

Där satt de i skuggan, i sina små-blommiga klänningar, gungade sakta med båda fötterna i marken och sa saker långsamt:

"Men onga! Va je ha sping i bena!" *skrockande skratt* "Ja, he ha då vure en fin sommar i år. Man kanske skull'a koke sä nå kaffe." 

Den kommer bli välanvänd kan jag lova, men först - lite färg!! 

Målarverkstan!

'

Första lagret färg.

Och resultatet!

Jag klippte till en ordentligt tjock skumgummimadrass och sydde ett färgglatt överdrag till den. Det blev en riktig myshörna i vår lilla syrénberså med både dags- och kvällsol.

Här ska jag minsann, i bästa mormorsmors-anda, sitta om några år:

"Men Theo! Gu' va du kut!" *lol* "Chitt, vad varmt det är... Hörrö, Tommy! Jag har den bästa idén ever! Is-kaffeee!"

Även den tillhörande lilla bänken fick sig en omgång.

Här syns de omålade trädgårdsmöblerna i bakgrunden. De stod i ett blivande mysigt, litet syrénhörn i trädgården och bara skrek efter färg. 

Voilà! 100% bättre, men nu tänker man mer på själva uteplatsen som också behöver sig en ordentlig omgörare från grunden.

Ett roligt projekt! Men allt har sin tid!

/Den havande, högst händiga, hammock-hängande hustrun.

Sanndrömmar som gravid!

Det har nått att göra med hormonerna, har jag förstått, men det sägs att man drömmer konstiga drömmar när man är gravid.

Och det kan jag säga, det gör jag verkligen!! *händerna på höfterna för att markera hur exceptionellt sant föregående påstående är*

Jag som brukar drömma roliga/spännande saker som att flå mig själv, krypa in i stinkande gnu-kadaver, månen som kraschar in i jorden eller svävande fiskar som bartenders har nu börjat drömma helknepiga drömmar! Jag vaknar ofta på morgonen med en känsla av "vad var det där...?"


Några typiska exempel:

• Jag drömde en natt att Mia gick till jobbet.
  Japp. Slut. Nästa punkt.
• Jag drömde en natt om min resväska. Att jag tog in den och rengjorde den.
• Jag drömde en natt att jag cyklade.
• Jag drömde en natt att jag rensade jordgubbslandet.
• En natt blev det nästan lite läskigt. Jag drömde om att vi var ute och körde bil och hamnade i en bilolycka! Men det gick bra. Vi klev sedan ur bilen pratade om hur bra det gick.

Tokigt! Men saken är den, mina vänner, många av mina drömmar som gravid - verkar vara sanndrömmar!

Jag har hört att Mia faktiskt gick till jobbet - och jag rensade dessutom jordgubbslandet idag!!

/Elajna-pajna-med-jobbar-mjookisbyxor-som-ständigt-hasar-ner-från-magen-och-ger-den-där-sexiga-gällivare-häng-looken

Titta, tomtar!

Då var vi inflyttade! Äntligen bor vi på Lärkan i Alsike. Bland flyttkartonger och stök - men fullkomligt hemma!

Det har blivit många upptäcktsfärder. Längst inne i en vildvuxen vrå i vår nya och fortfarande tämligen outforskade trädgård hittade jag en dag en stubbe.

Med hustomtar! Wohoo!!

Den stora tänker jag kalla Sven-Torkel. Why? För att Tommy inte tillåter mig att döpa min ofödde son till det. 

Så nu heter en liten sten det istället. 

Ha!

Satisfaction.

/Nya husfrun

Ryggproblem

När man är sängliggandes stora delar av dagen händer det att hjärnan kompenserar lite. För allt man missar, alltså. Och jag känner mig rätt ensam då jag bara har sovrumstaket och kanske en bok som sällskap.

Tur att jag har gåsen Anna-Märta.





Hon må vara lite av en surpuppa ibland (och faktiskt har hon en ganska dålig andedräkt) men Anna-Märta ställer alltid upp för ett samtal - eller någon halvrolig, tämligen poänglös sketch jag nyss kommit på.

Ibland tittar även Herr Kurt, den storögda haren in.





Herr Kurt säger inte så mycket. Främst eftersom hans stora öga skulle ramla ut om han gapade.

Nästa vecka ska jag äntligen till sjukgymnasten. Efter det hoppas jag att jag inte behöver umgås fullt lika mycket med Anna-Märta och Herr Kurt. Hur trevliga de än må vara.

Fast Herr Kurt kan vara rätt läskig ibland.

Hej å hå!
/Tant Quasimodo


- iPhonebloggat, yeah baby!