Skrämselpropaganda i Spindel-kriget

Inatt var en jobbig natt.

Jag hade svårt att sova så jag klev upp för att dricka en kopp varm mjölk. Det brukar hjälpa vid insomnia men inatt gick det inte som det brukar gå.

Jag smög in i köket, micrade mjölken och tände taklampan så att jag hittade till soffan. Och det var då jag såg den.

Den största Spindel jag någonsin, någonsin sett! Och då menar jag inte en sådan där långbent spindel.

Jag stod still väldigt länge och kunde inte slita blicken från den medan jag funderade på vilka alternativ jag hade nu.



Att gå och lägga mig igen och strunta den helt hade fungerat vilken annan natt som helst. Den hade sprungit iväg och jag hade varit extra försiktig ett par dagar framöver. Fine. Men nu var det här faktiskt den största spindel jag sett! It was not an option.


Tanken slog mig att Linda nyligen tipsat om att lägga ett grytlock över. Det var en bra idé! Så kan Luv ta hand om den när han vaknar på morgonen. Jag tog fram ett stort grytlock och återgick till samma position som tidigare. Hur skulle jag göra? Hur nära var jag tvungen att gå? Kunde jag hålla grytlocket med någon lång stav eller så? Kunde jag förmå mig att titta samtidigt? Och vad skulle hända om jag missade?! Hittills hade den gudskelov inte rört på sig men jag såg framför mig hur den skulle sprattla och springa fram och åter när jag skulle försöka lägga locket på den.

AARggh! Det finns inga ord att beskriva den känslan!



Jag kunde bara inte göra det! Jag stod där länge och dividerade med mig själv.

"Just dooo it! Quick! Fort är det gjort! Och tänk vad skönt det skulle kännas efteråt att du kunde göra det."



"Näe, om jag ser den röra på sig så kommer jag inte kunna hindra mig från att få spel, skrika till, kanske tappa locket, tänk om den springer rakt emot mig i all förvirring! Då skulle jag förvandlas till ett skakande, gnyende asplöv – med en lös spindel i huset. Och att bara se den där spindeln röra sig kommer att sända mig till helt outforskade marker i min spindelfobi."



Not an option. Detta var nu en nödsituation.



---





"Men älskling, vad är det?!" sa Luv och satte sig upp i sängen. Han hade vaknat av att jag kravlat i säng och nu satt i min morgonrock och snörvlade som en riktig sjuåring.
"I'm sorry, Luv" pep jag mellan hulkningarna "men kan du hjälpa mig?"
"Men självklart, vad har hänt?"
"Snälla skratta inte åt mig.."
"Nejdå!"
"Men på vardagsrumsgolvet sitter Världens Största Spindel!!" tjöt jag.



Och riddaren Luv skred med bestämda steg ut ur sovrummet, besegrade den Stora Spindeln och räddade prinsessan SorryAss.



När han kom tillbaks bölade jag över hur totalt handlingförlamad jag kan bli över något så löjligt att jag måste väcka min pojkvän mitt i natten. Men han klappade mig på huvudet och sa:
"Du? Det var faktiskt den största spindel jag sett också."




Namasté.

Hur kör du?!

Jocke publicerade den här på Facebook flera månader sedan. Nu har jag äntligen hittat den igen.

Se den.



Namasté.

En Faery med päronrumpa

Det här är Áynia. (Uttalas Äjnja)



Hon tog mig totalt tio timmar att göra vilket är mycket kortare än min första Älva, Isowyn, men jag blev ändå mer nöjd den här gången.

Hon blev jättegulligt päronrumpig!

Jag koncentrerade mig mer på detaljarbetet den här gången så fötterna tog lite tid. Vilket pill!

Isowyns händer blev stora och klumpiga så jag försökte göra Áynias bättre. Ännu mer pillergöra! Tanken är att hon ska hålla i något men jag har inte kommit på vad. En glaskula, kanske?

Namasté.

En påse full av nyckelpigor

I mitt hobbyskåp hittade jag en liten påse med små, små sötnosar.

Jag var bara tvungen att släppa dom fria! :D

Namasté.

Lucida drömmar, styr dina drömmar

Jag tog en powernap ett tag sedan, låg och slummrade när jag långsamt började inse att jag drömde. Jag tyckte jag hörde L ropa och sedan försöka dra mig i benet ut i vardagsrummet men det kunde ju inte stämma eftersom hon inte var hemma.

"Det måste betyda att jag drömmer!" konstaterade jag.

"Koooolt," tänkte jag "jag kan göra precis vad jag vill!".

Jag häpnade sedan över hur detaljrik min självvalda dröm var - när jag till exempel gick fram till en vägg av packad snö såg jag alla snökristaller tydligt när jag ritade ett hjärta med min tummvante. Det såg precis ut som i verkligheten.

Efter jag lekt i snön* ett tag började jag höra musik då min hjärna tvärslängde ihop en riktigt hård psytranceslinga. Jag låg i sängen och koncentrerade mig på att höra om det märktes att det var en dröm - men det lät precis som det gör i verkligheten.

"Wow, tänk vad den mänskliga hjärnan kan göra." funderade jag medan psytrancen började förändras till någon mindre trevligt. Jag började höra röster. Läskiga röster som jag inte längre kunde styra. Det var flera aggressiva, mörka röster som långsamt blev mer och mer tydbara.

Jag tänker inte återge vad de sa - men det var helt klart sinnessjukt och inget trevligt iaf.

Så vad kan vi lära oss av det här?
Jo, se banne mig upp med vad som händer om du ger din hjärna för mycket spelrum. :)

Namasté.

* - Jag kan styra min dröm och kommer på att jag kan göra vad som helst - och vad gör jag?! Jo, leker i snön! Jag hatar snö! Jag hade kunnat ligga på en strand, klättra i berg eller haft sex istället! Doh!

Bland 68'743 filer i Mina Dokument

Håll i långkalsongerna, nu blir det allsång!

Jag hittade en text som Mia och jag skrev när vi var små. Den är vacker och alldeles förträfflig.

Tro inte på allt jag säger, men visst måste ni hålla med? :D

Flaskpost
(Melodi: Tipp-Tapp)

Jag, Du, Hon, Han,
Vem vet vilka det är?
Vilka det är?
Bordsben, stolsben,
knarkare med kuddar
under magen.

Golvet blänker.
Golvet blänker mycket.
Blink Blänk Blank

Kungens kisse
fastnar under traktorn,
under traktorn.
Gäddan visslar,
hundar springer vilse
upp i träna’.

Granar smiter,
tigrarna dom sjunger
Utan lov. (tippande stämma)




Namasté.