Till Budapest med Theo

Den lille har varit på sin första resa i det stora utlandet och flugit sin första flygtur! Allt gick bra på flyget och Budapest med barnvagn var i princip som hemma! 

Theo var dessutom väldigt nöjd med hotellsängen!

Wiie!!

Han fick en helt egen säng, men den sov han inte en enda natt i.

Han fick även lite bebissaker. De la in en barnmorgonrock och så fick ha ta med sig kaninleksaken hem. Mycket poppis.

Vi var väldigt inställda på att vi inte skulle hinna se något av staden då det var vår första resa med barn och vi kände oss lite lost, men några promenixer med barnvagn blev det ändå. Här är en av de vackra broarna, Chain Bridge, som sammanbinder sidorna Buda och Pest.

Återigen, Chain Bridge över Donau som flöt utanför hotellfönstret.

Och den pampiga regeringsbyggnaden var bara en kort bit bort.

Vi promenixade ut till Margaret Island, men som den nyblivna förälder man är så blev det inga bilder alls på omgivningarna, bara bilder på Theo och Tommy. :)

Små, pittoreska, julmarknader låg strödda över hela staden. De var verkligen supermysiga, luktade glühwein - och vi hittade allt några fynd bland granriset.

Theo hänge på och myste i vagnen.

Så där! Snart sticker vi på andra långresan med Theo, nämligen till norrland, över jul!  Vi får se hur det går, jag är mer orolig över den bilresan än jag var med flyget, haha!

Why?

Låt oss bara säga att någon i vår familj avskyr att åka bil - så pass mycket att hen skriker tills hen, hulkande och rödögd, däckar av utmattning. 

Nej, det är inte Tommy.

Det skulle vara lite märkligt.

Wish us luck!

Hugs n' stuff!

/Far-å-fläng-mamman

Warhammer 40 000 - Eldarssmycke

Så har jag fått - och gjort - min första riktiga beställning. Även fast jag inte brukar göra sådana så kom Gustav med en sådan rolig idé med en massa baktanke, historia och ren nörderi att jag inte inte kunde göra den!  Att det dessutom skulle vara en födelsedagspresent till hans flickvän, Malin, gjorde det ännu mer speciellt att få ett sådant uppdrag. 

(Nog för att jag, då, inte riktigt hade insikt i hur lite tid jag egentligen skulle ha över som nybliven mamma, men det gick bra. Mycket tack vare min go'a make!)

Efter ett sneaky secret möte på ett konditori, vid ett bord full av bakelser och Warhammer 40k-böcker, fick jag en känsla av vad han ville ha.  En brosch i rasen Eldars underbara stil. 

Skarp design där deras Spirit Stones, som syns i bilden ovan, spelar en viktig roll. Snyggt också!

Några sketcher senare bestämde han sig för denna design. Oh, the pointyness! Right up my alley! 

Arbetsplatsen. Märk väl de två kopparna kaffe. Stort tack till svärfar Mats för alla de olika små verktygen och bra-å-ha-tillbehören som kommit till bra användning! Andra toppengrejer visade sig vara en upp-och-ner-vänd musmatta och en sticknål.

Ständigt ett öga på sketchen.

Arbeta i metall? Det skulle väl vara ganska straight forward - trodde jag. Det har blivit en hel del forumsurfande för lösningar på olika problem jag stött på. Som att borra stora hål i aluminium. Som bilden ovan visar - not so easy utan ett ordentligt borrstativ. Jag har inget borrstativ. Efter många experiment blev lösningen att borra ett 2 mm hål först och sedan öka borrstorleken i 0,5 mm steg tills jag hade mina 10 mm hål. 

Och hur plattar man till aluminium?

Jo, med en redig gummiklubba och ett skruvstäd!

Här är delarna, version 3.0, alla filade och slipade i borstad aluminium.

Spirit Stones.

 

Det bokstavligen skarpslipade slutresultatet med fästena till stenarna utav metalltråd i olika storlekar.

Eldarrunorna.

Malin och Gustav var båda nöjda. Himla skönt! Alltid nervöst, med sådant där!!

Tjo å hej!
/Tjejen med aluminiumdamm mellan tårna.

Första tiden av föräldraledighet

Milda makter, vad tiden går fort!

Från de allra första timmarna på BB...

Till 1-månadsdagen!

Måste börja fundera på vad han ska få i present på studentdagen...

Luv och jag har haft underbara föräldralediga veckor tillsammans med Theo och myst en hel massa. Vi har även haft mycket besök av familj och vänner och ser fram emot mer av allt sånt.

Gosigt och mysigt, jajjamen, men när allt sånt lull-lull är över ska vi slåss om vad den lille skrutten ska heta i efternamn, hehe...

Örmin vs. Ebbeståhl. Ticket sales will begin shortly. No refunds.

Toodles, my toots!

/Moossan

Theo

Den 19:e juli blev vi äntligen föräldrar!

Det här är vad Theo har att säga om saken.

Han är verkligen en sömnig liten krabat.

Toodles!

/Mamma E

Nephele - Kentauren

Diverse set backs har dragit ut på tiden, men nu äntligen är hon färdig! Linda har fått vänta länge på sin 30-års present. Förlåt!

Men det är ingen älva den här gången heller. Nope! It's a Centaur!

Nephele, nämnd efter en molnnymph i den grekiska mytologin, har länge funnits i huvudet på mig och jag insåg att hon skulle bli ett stort projekt. Jag har aldrig tillverkat något så komplext förut. Och då menar jag över huvud taget - ever.

(Bortsett från Theo)

Så därför blir det här ett väldigt - väldigt långt inlägg.

I'm sorry.

Haha! Nä förresten, det är jag inte alls, det!

 

Liksom Zoë, är hennes skelett formad efter korrekta proportioner. Bilder på hästskelett gav mig ovanstående konstruktion. Proportionerna mellan hästkropp och människokropp är däremot bara ögonmätt. Studier i kentauranatomi är nämligen få.

Men hur ser en häst ut - egentligen? Och en människorygg som spänner en pilbåge? Det blev en hel del studerande av hästanatomi, -muskler och -rörelser. Och även människans!

Lite weird kändes det, men jag var tvungen att försökta hitta bilder på pilbågsspännande män med nakna överkroppar (!) och säger ett "Yay for Google"!

Men hur ser en kentaurs muskler ut vid övergången mellan hästdel och människodel? Det blev lite improviserande men resultatet blev rätt så trovärdigt, tycker jag.

Sedan var det dags för huvudet och jag hade hittat dockögon av glas som ser så otroligt mycket bättre ut än målade bollar av cernitlera.

För att minska det totalt vettskrämda och hysteriska ansiktsuttrycket la jag till ett par ögonlock. Det är bra med ögonlock på det sättet. De döljer hysterin i världen.

Ett par händer varav en av dem med en inbyggd metallkrok för att kunna spänna bågen. På den andra armen går en metallpinne rakt ut genom handen för att kunna hålla fast den.

Det var lite lurigt att få en bra vinkel på hals och överkropp eftersom jag ville att hon skulle sikta snett nedåt och bakåt. Samtidigt svänger hon mot det håll hon skjuter så hela hästkroppen lutar. Vinklar på svängande hästben studerades i många timmar. Lite pillande, men till sist tror jag att det blev bra.

Första försöket med pilbåge. På tok för liten och konstigt formad. Det blev bakläxa.

Så tillsist, efter otaliga vändor i ugnen, var hennes kropp färdig. 

En gång, precis innan dess, gick hon av helt och hållet vid midjan då jag hade misslyckats att stötta henne ordentligt i ugnen! Vilken uppgiven känsla! Jag var så förbaskad att jag helt glömde bort att fota eländet. Men med lite superlim, mer cernitlera, sandpapper och en extra dags arbete så var hon som ny igen.

Färg! Äntligen! Den där likbleka, köttiga färgen är inte så sexig...

Mer färg och in i ugnen igen för att härda den.

Sedan kom ytterligare en setback. Färgen på hovarna satt inte så bra. Men återigen, lite sandpapper och lite extratimmar så var även det problemet löst.

Hon fick även ett par ögonbryn, en dutt eyeliner och en diskret rosa nyans på läpparna. All to give her that natural centaur look.

"Maybe she's born with it?

Maybe it's Maybeline!"

Or maybe she's made with it and it's fused to her face in a 130 degrees celsius oven! Hah!

Pilbågen. Hmm, även försök nummer två, bilden ovan, visade sig vara för liten och gick dessutom av. Då blev det istället en riktigt stor pilbåge, med en gedigen kärna av najtråd!

Gjorde sedan pilen av en grillpinne som jag filade ner till lagom tjocklek.

Dekorerade bågen med lite guldfärgad metalltråd och några fjädrar. De minsta fjädrarna ever! Pilligt! Var tvungen att hålla andan och andas "på sidan" så de inte flög iväg då jag skar ut dem, hihi! 

Sedan fick hon en pilspets av riktigt metall då jag tyckte att det såg skabbigt ut med en gråmålad spets av cernitlera. Tråkigt! Man kan väl kallhamra till sig en pilspets av aluminium och sedan skarpslipa den?

Sagt och gjort! 

Jag hade en tjock aluminiumtråd som jag stod och bankade på med en hammare på diskhon. Tur att vi inte bor i lägenhet längre. En liten spets med ett stort platt fäste som jag vek runt träet på pilen. Surrade fast med sytråd.

Tillsist blev hon ägare till en liten moccabikini och började få lite hår på huvudet.

Det här med håret/pälsen har varit det största och mest långlivade problemet. Jag vet sedan tidigare älvor att det enda jag tycker duger är tibetansk lammull. Jag har provat både syntetisk ull och annan äkta ull, men det blir bara rufsigt, ostyrigt och ser väldigt oäkta ut. Den tibetanska lammullen, som är väldigt poppis inom OOAK (one of a kind)-skapare, ser mest naturlig ut då stråna är så fina och släta. 

Men. Är du ute efter en färg som inte finns på hobbysidorna så blir det svårt. Jag var ute efter svart med ljusa toppar. Inte så lätt alls. Efter mycket sökande och frågande i både butiker, internetshoppar och forum fick jag  kontakt med en kvinna i USA som faktiskt hade tibetanska lamm/får. Dessutom var en av dem, Bert, färgad i de färger jag var ute efter. Hon kunde klippa lite tofsar och sälja till mig. Yippie! Men något hände och hon slutade svara på mailkontakt, så Bert kunde aldrig hjälpa mig.

Back to square one.


Till sist fick jag via nätet kontakt med en liiiiten fabrik mitt i Kinas inland. De var väldigt hjälpsamma och skickade en liten påse päls till en pysseltokig kvinna i Sverige. Det var visst nått om nån häst...

Jag är ofta anpassningsbar och söker lösningar på problem när något inte går som planerat. Men eftersom jag blir sådär jädra envis och detaljfnoskig ibland, och då duger bara det jag vill ha och vet blir bra, tog hela sökandet efter rätt hår till Nephele nästan ett år. Men, voilà!

Allt hår äntligen fastsatt på huvvet!

Och en slarvigt frisyr, lite fjädrar och vind i håret...

(Tack L'Oreal hårsprey)

... så var hon färdig!

Nu till basen!

Det här är också en första-gångare för mig. I och för sig har Morgan le Fay en vanligt träbas som hon står på, men den här är lite extra-extra.

En bit Manzanitaträ blev huvuddelen och sedan täckte jag allt i ett sorts syntetsiskt, mossliknande material. På det lite grässtrån, som egentligen bara är grönfärgade hårstrån.

Träbasen målades brun och översvept av ett härligt, vackert skimrande, guldvax. Skylten av cernitlera fick sig en omgång med svartfärg och guldvax.

Så allt är färdigt. Helt otroligt.

Varje sommar anordnas det en rävjakt i Nepheles stam. Reglerna är enkla; vem som helst får vara med men alla tävlande får bara en pil var. Den första som lyckas skjuta räven med den vinner och får äran att hänga rävsvansen runt sitt bakben resten av dagen. 

Jakten är mycket populär och prestigefylld bland ungdomarna eftersom traditionen säger även att vinnaren får, om denne vill, välja danspartner till kvällens första dans. Ifall vinnaren är i de yngre åren brukar detta ofta följas av mycket fnitter och rodnande ansikten och säkert har många unga kentaurhjärtan krossats genom åren.

Rävjaktsdagen är trots det en betydelsefull och glädjefylld dag som avslutas med festligheter, musik och mycket mat. De vuxna dansar och sjunger medan barnen lyssnar på gamla krigshistorier från de äldre runt lägereldarna. När stjärnorna börjar blekna framåt morgontimmarna släpar de sista kentaurerna sig till sina hem. 

Wieee!