Gå din egen väg

Istappar brukar ha ganska strikta, lodräta levnadsregler men dessa verkar vilja dansa iväg med vindarna.

Jag vill också dansa iväg med vindarna! Hur kul är det att hänga rakt ner, egentligen!?

Pussar!

Photoshoot: En demon med korsett? Jajjamen!

I somras hade jag och Linda vår första photoshoot. Galet roligt hade vi när vi klättrade runt i den lilla kyrkoruinen i Sigtuna och vinkade till förbipasserande, gapande turister! Nåja, egentligen var det bara Linda som klättrade runt, allt enligt instruktioner från fotografen, moi. Haha, I haes teh power!

Temat var fantasy och bilderna skulle photoshoppas för att få den där mörka fantasymystiken vi ville ha. Jag var helt ny på systemkameror men jag lärde mig jättemycket från den shooten, eller rättare sagt efter shooten, när jag gick igenom alla bilder. :D

Nu ligger det i alla fall i planerna att göra en till - winterstyle!

Er tillgivnaste,

Elajna-pajna

Rosa bling-bling

Jag har länge vetat att min miniräknare, eller grafräknare som det så fint heter, är gammal. Den har blivit omkörd av totalt åtta nyare modeller genom åren och mina medstuderande retas ofta över att min antika räknare inte alltid är värst tillförlitlig med sina svar. Om det är någon som grymtar och sliter sitt hår i studierummen så är det jag som svettas över min glömska och simpla räknare.

Med all rätt! Min TI-81:a fyller visst hela 20 år i år!

Dags för en liten make-over, alltså.

Eftersom rosa är en färg jag blir glad av och som sällan kopplas till matematik tänkte jag köra hela rosa strassbling-grejjen.

Tacky? You bet'cha!

Hmm, inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Lite svårt att få det snyggt eftersom räknaren är så stel och fyrkantig i sin design men lite roligare blev den nog.

Kommer den räkna bättre? Nope! Men kommer jag att ha den äldsta, blingigaste räknaren på Ångström? Jajjamensan!

Och det är ju det det hela handlar om här i livet, eller hur? Erh.. malplacerad rosa bling, alltså.

Don't quote me on that.

Toodles!

Hämnden är ljuv, farmor! Kom ihåg det!

Min farmor är en riktig lustigkurre. Ända sedan jag var liten har hon skämtat så att jag har fått ligga och vrida mig av skratt.

Me and granny, we're like this! *crosses fingers*

Vi ringer till varandra rätt ofta och inte sällan kan vi snacka bort en hel timma. Så när hon skulle komma och hälsa på mig och Tommy för första gången hade vi givetvis kanonkul!

Men - så var det det här med vattenpipan.

Den hade jag nämt flera gånger tidigare i våra samtal. Jag hade berättat hur vi ofta satt och rökte på våra fester men samtidigt försäkrat henne att det aldrig varit tal om annat än vanlig tobak.

Man kan säga att hon var skeptiskt nyfiken. Vi talar ändå om en flicka från 30-talet, uppvuxen i inre lappland. Vattenpipor kommer ju från "Arabien" och det är ju faktiskt en hel värld däremellan!

Hon kom i alla fall hit den där lördagen och när kvällen kom ställde jag fram vår vackra vattenpipa med grönt glas och guldfärgat rör, och förklarade högtidligt:
"Nu du! Nu ska du få prova att röka vattenpipa, farmor."
"Jaha?!" svarade hon på ett sådant sätt att det märktes tydligt att hon inte hade någon aning vad hon skulle förvänta sig.
"Det blir minttobak, serru." fortsatte jag. "Inget annat skumt."

"M-hm.."

I efterhand så inser jag att jag borde anat oråd redan här.

Efterklok. It's ma' middle name, baby!

Eftersom det fortfarande var rätt varmt ute satte vi oss självklart på uteplatsen. Tommy fixade kolet och farmor drog snart en första puff.

Sedan var hon tyst ett tag och verkade fundera över något...

"MENHÖRRÖDU, HÄ VA JU FINNT HASCH DET HÄR, JU!!"

*Flämt*

"Men farmor!" utbrast jag och lade först då märkte till alla de öppna fönsterna hos alla våra grannar.

"Jajjamen, jag skulle ha haft mä en sån här HASCHPIPA hemma! Då skull' grannarna få nått å prata om! Vill du å ha dä en HASCHRÖK?" fortsatte hon, räckte slangen till mig och höll sitt oskyldiga pojkerfejs - precis som den proffesionella lustigkurre hon är.

Bussigt värre, eller hur? Kan nämnas att därefter började en av våra grannar taktiskt undvika oss.

Oh well. :D

We are sane, I promise.

:D

Namasté.

Jag ♥ snö. Ibland. I puderform. Eller klabb.

Hihi!

Det är pudersnö ute!

Och blå himmel.

Behövs något mer?

Förutom en kopp riktigt gott kaffe?

Och tjocksockar?

Och en stycken älskade Luv?

Live long and prosper, my dears!

Optimisternas tid

I knew it! Den är nu!

Länk till artikeln på svd.se

Come, join the dark* side. We've got cookies and a lot 'a feelgood!

*gör några diskuterbart snygga dance moves*

Namasté.

* - Optimisternas

Vad jag bloggade om 2009

Ett år - 110 blogginlägg.

"Om vad?!" undrar jag bestört? Har jag verkligen haft 110 saker att säga? 110 vettiga saker?!

Nja, snarare 110 saker att visa. Men vettiga? Eh-eh.. *höjer ögonbrynen och skakar på huvudet*

Andra halvan av 2009 ändrade jag både stil, och på sätt och vis även inriktning, här på bloggen. Den fick en ny design, nytt namn och i allmänhet en mer positivare aura.

Inbillar jag mig, i alla fall. *flackande blick*

Jag började försöka hitta på och göra roligare saker, ha kul, göra mig själv glad! Sedan kom jag på att jag ville dela med mig av det på nätet för de som vill titta. Kanske får det någon att le, kanske inspirerar det någon.

För mig har det fungerat jättebra! Jag känner mig gladare, mer optimistisk och inspirationen är inte längre något som ständigt undviker mig. Det senaste halvåret har min kreativa sida gjort saltomortaler av lycka!

Här är några av de inlägg som familj, vänner och läsare ha sagt sig uppskatta mest:

När jag spred runt nyckelpigor.

Tillverkade ett par älvor, päronrumpade Áynia och melankoliska Isowyn.

En härlig sommardag satte Linda och jag upp ögon.

Luv och jag gick ut en natt och fotade.

Nyligen gick jag även ut och fotade några tomtar när de kom fram ur sina gömmor.

Men allt detta hände alltså andra halvan av 2009. Innan dess då?

Vi firade Luv som fyllde 30.

Vi var på stadsvandring i Gamla Stan.

Kvinnor genom historien hyllades.

Sist men inte minst föll jag för mormors Tagetes. Som en fura.

Vad jag längtar till våren..

Namasté.

Julfirande i norr

Jul och Nyår. Borta. Tillsammans med all mat och glögg.

Bara sådär! Vips!

Mja, maten är väl i och för sig kvar - i en annan, kanske inte lika önskvärd form. ;)

Men det var både väntat, planerat och helt klart värt det! Julen var väldigt mysig tillsammans med Luvs föräldrar och syskonfamiljer, med bland annat bakande, badtunnebadande och bastubadande.

Tack alla ni, för allt!

Nyår firade vi hos Mia och Slander i goda vänners lag och även där bjöds det på massor av god mat. Plus ett mysterium med en ansenlig mängd små, blåa elefanter som kontinuerligt dök upp från till synes tomma intet. Häpenheten var total.

Självklart kommer här en liten bildskörd, men den innehåller tyvärr inga mysiga inomhusbilder med människor. Istället har jag som vanligt riktat kameran åt annat håll eftersom jag inte tycker att min inbyggda blixt kan göra julmyset rättvisa.

Inte heller har jag några bilder från nyårsfirandet (!).

Jo. Lite skäms jag allt..

"Snyggaste granen i kommunen!"
:D

Det blev en hel del promenerande med småfluffarna också.

Är du det minsta chokladberoende, som jag är, börjar även ditt hjärta att sväva när du bläddrar i böcker som heter sådant i stil med "Frestelser av choklad". Jag kan inte slita mig från den här bilden.

Must. go. on.. *enh*


Gnistrande pudersnö i -15 graders kyla. Det är något jag saknar här nere i slask-landet.

Om någon vill se mer fluffiga pudelbilder blev det fler förra julen. :D

Namasté.