Härifrån.: september 2006

fredag, september 15, 2006

På apoteket finns mina droger

Klockan är 02:35. Jag är tokvaken.

Typiskt.

Jag skyller på kaffet. Det underbara kaffet... *får något drömskt i blicken*

Jag blir väldigt lätt beroende av koffein, något som jag märkte för snart ett år sedan. Jag drack inte kaffe så koffeintabletter ingick i min dagliga diet för att jag skulle orka med studierna, men jag märkte efter några månader att det var något speciellt med de där tabletterna, inköpta på apoteket. De gjorde inte bara världen mer genomlidlig - utan även vackrare, skönare och mycket gladare. Effekterna var nästan omedelbara och jag började allt oftare ta pillerna inte bara när jag var trött utan även när jag kände mig nere. Och nere kände jag mig allt oftare.

Vilken tur att jag hade de små vita pillerna!

Tillslut var mitt humör antingen uppe bland molnen eller nere vid fotknölarna. När det var nere kände jag mig så obeskrivligt förbannad på allt i hela världen – men när det var uppe kände jag ett sådant inre lugn att Dalai Lama själv skulle verka ytlig.

Plötsligt, för snart ett år sedan, gick det upp ett ljus för mig och jag insåg förvånat att jag hamnat i koffeinträsket. Det var då några få tabletter kvar i min burk och jag bestämde mig för att de skulle bli de sista i en snabb avvänjningsfas.

Mitt i allt det här lärde jag mig att dricka kaffe. Jammen, bra taktik där, tjejen!

Nu försöker jag inte dricka mer än en kopp då och då – men om jag fick skulle jag dricka det varje dag, flera gånger, jag blir ju så glad av en kopp! Men dricker jag för mycket så märker jag snart hur fantastiskt dåligt humör jag blir på efter någon dag.

Jösses, när jag tänker tillbaks på hur många koffeintablettsburkar jag knaprat i mig i mina dagar blir jag mörkrädd. På våra gamla fester eller när vi spelade rollspel kunde det gå åt fem på en kväll. Det motsvarar ungefär 10 koppar kaffe! Underligt att jag inte gnagde huvudet av folk!

torsdag, september 14, 2006

Halloween: Snickarens Förbannelse del 1

Här kommer halloweenbrevet jag skrev om tidigare idag.

Det var en gång för länge sedan en gammal man. Denne man var snickare till yrket och bosatt i ett torp - en dryg fjärdingsväg utanför en liten by på den uppländska slätten. Även om mannens faluröda stuga var liten var den ordentligt efterhållen och låg alldeles bredvid en vacker å. Han hade för länge sedan tappat räkningen på hur många år han bott där men han hade hunnit se åtskilliga årstider komma och gå och dörrtröskeln var numera väldigt nednött av hans träskor.

Den närliggande byn var också liten men människorna som bodde där var flitiga varför byn var mycket välmående. Sammanhållningen bland byborna var god och grannarnas barn lekte med varandra när de hade gjort sina sysslor för dagen. Snickaren – å andra sidan - hade rykte om sig att vara en bitter och vresig gammal man men även fast han skydde kontakten med de andra byborna bistod han dem ändå med sina snickerikunskaper om det verkligen behövdes. De få gånger han behövde något själv som han varken kunde odla, tillverka eller jaga själv och blev tvungen att bege sig ner till byn möttes han alltid av misstänksamma blickar och viskningar bakom hans rygg. Detta rörde honom emellertid inte i ryggen - desto mindre han hade med dem att göra, desto bättre.

Han älskade dock sitt yrke och att se alla de vackra sakerna framträda ur det material han arbetade med. Vare sig han snickrade på en ny stol eller en ny pipa var arbetet så vackert och enastående att det skulle kunna vara gjort för kungar. Men det var dock en sak han älskade att skapa mer än något annat. Under åren hade mannen nämligen blivit en mästare på att snida de mest utsökta dockor ur alla möjliga material och i alla tänkbara former. Dessa dockor och andra leksaker tillverkade han dessutom för ett syfte; det enda mänskliga sällskap han kunde uthärda var barnasällskap och varje år vid juletid bjöd han in barnen från byn för att låta dem välja varsin docka eller leksak ur sin samling. Barnen älskade mannens gåvor – inte så konstigt med tanke på att det var dockor och leksaker passandes prinsar och prinsessor - och mannen älskade att se den genuina glädjen i deras ansikten när de mottog dessa. Eftersom han själv inte hade välsignats med några egna barn var detta - trots alla timmars arbete med leksakerna - värt mer för honom än någonting annat.

Men misstänksamhet är något som kan sitta djupt i människors hjärtan. De vuxna i byn var mycket tveksamma till att släppa iväg sina barn ensamma till den udda enstöringen i skogen och många föräldrar förbjöd till och med sina barn att gå i närheten av hans stuga.

Allt var ändock frid och fröjd tills det år då vår saga vänder till det obehagligare. När julen närmade sig i den lilla byn under vargavintern 1883 hände nämligen någonting så fruktansvärt att folk inte vågat tala om det sedan dess…

______________

Härmed är sagan om Snickarens Förbannelse inledd, en saga som sträcker sig från slutet av 1800-talet in i vår tid. Till Er som vill höra fortsättningen av denna historia kommer vi fortlöpande skicka ut delar av den och slutet på berättelsen kommer att avslöjas till de närvarande under högtiden Halloween 2006. Känner Ni att Ni kan vara intresserade av detta ber vi Er ödmjukast att kontakta oss senast under Juni månad i detta Herrens år.

Namasté

Halloweenaholic

Nu är det officiellt! Nu är det inte länge till Halloween, bara 7 veckor ungefär. Jösses! Bara 7 veckor!? *känner stressen komma krypande med en stor slägga* Ujuj, det är fortfarande en hel del att göra.

Jag – och Tommy såklart – är nämligen Halloweenaholics (det är visst ett riktigt ord) och personligen tycker jag att Halloween är mycket större än till och med julen, vilket jag inte alls firar. Vi lägger ner timmar och åter timmar och några större slantar på att förbereda en Halloweenfest – och vi blir bara mer och mer perfektionister.

Inte bra.

Att vara perfektionist kostar antingen mer tid eller mer pengar.

Men det är ju så van-sinnigt roligt!

Årets tema kom vi i alla fall på för två år sedan och det ska bli sååå roligt att äntligen få köra den! Moahahahaa! En skräckhistoria som vi satt och skrev en dag kommer att fungera som bakgrund och den håller vi just nu på att pytsa ut till gäster. Vi delade upp den och skickade de olika delarna som inbjudningsbrev och jag skulle egentligen kunna lägga ut de vi redan har skicka ut här på bloggen… senare idag.

Tidigare Halloween

Sötheten och ondheten på festerna brukar blandas hejvilt

Jag. Hennatatuering. Sitter i några dagar. :)

Tommy, aka Mr Darkness, hade bonus på att gömma sig

Underliga riter brukar utvecklas på festerna :)

Monstret under sängen

tisdag, september 12, 2006

Gör det ändå

Det goda du gör idag glömmer människor ofta i morgon - gör det ändå.

Om du är snäll kanske människor anklagar dig för att ha själviska, dolda motiv - var snäll ändå.

Om du är framgångsrik kommer du att få några falska vänner och några verkliga fiender - var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kanske människor lurar dig - var ärlig och uppriktig ändå.

Vad du tillbringar år med att bygga upp kan någon kanske förstöra över en dag - bygg ändå.

Om du finner kärlek och sinnesfrid kan andra bli avundsjuka - var lycklig ändå.

Ge världen det bästa du har, det är kanske aldrig tillräckligt - ge ändå världen det bästa du har.

Du förstår: när det kommer till den slutliga räkenskapen så är det mellan dig och Gud. Det var ändå aldrig mellan dig och de andra.

av Moder Teresa

Namasté.