Ryggproblem

När man är sängliggandes stora delar av dagen händer det att hjärnan kompenserar lite. För allt man missar, alltså. Och jag känner mig rätt ensam då jag bara har sovrumstaket och kanske en bok som sällskap.

Tur att jag har gåsen Anna-Märta.





Hon må vara lite av en surpuppa ibland (och faktiskt har hon en ganska dålig andedräkt) men Anna-Märta ställer alltid upp för ett samtal - eller någon halvrolig, tämligen poänglös sketch jag nyss kommit på.

Ibland tittar även Herr Kurt, den storögda haren in.





Herr Kurt säger inte så mycket. Främst eftersom hans stora öga skulle ramla ut om han gapade.

Nästa vecka ska jag äntligen till sjukgymnasten. Efter det hoppas jag att jag inte behöver umgås fullt lika mycket med Anna-Märta och Herr Kurt. Hur trevliga de än må vara.

Fast Herr Kurt kan vara rätt läskig ibland.

Hej å hå!
/Tant Quasimodo


- iPhonebloggat, yeah baby!