"Elina, kliv upp en sväng. Vi har fått besök.." ropade han utifrån köket. Jag klev upp med grus i ögonen och tänkte att vi kanske hade en ekorre på uteplatsen.
Men det var ingen ekorre - det var Enok.
Där på köksgolvet satt han, lika gräddigt vit som den där dagen för 1½ år sedan. Och precis lika gosig.
Så jag grät lite, och nu har vi ett tunt lager av vitt katthår i ett hörn i soffan.
.jpg)
Idag blir verkligen en lyckans dag. Full av katthår. :D
Namasté.
Men gud så underbart, så skönt att se han lever. Jag förstår verkligen hur härligt det måste vart för dig, kom en liten tår här med...han bara för go =)
SvaraRaderaÄr det egentligen grannens katt eller hur det nu var? Ska ni adoptera honom nu?
SvaraRaderaJo, det är grannens katt, men grannen flyttade för 1½ år sedan. Men nu är vår granne mittemot oss kattvakt ett tag. Önskar innerligt att vi kunde adoptera honom!! Oooo!!
SvaraRaderaUnderbart ♥ Jam & Kram från Oss!
SvaraRadera