Alla har vi våra bördor. Jupp! Små och stora.
En av mina, mindre, är att jag inte alltid fattar alla skämt. Det bara är så. Det är genetiskt. När någon berättar ett för mig helt obegripligt skämt brukar jag skratta med - men senare fråga Luv vad som var så roligt.
Min räddare i nöden! Vad skulle jag göra utan honom?
.jpg)
Men hur gör jag här?!
Where do I turn?
Namasté.
Namasté.
Det är nog rätt lugnt, är antingen ingen utom en graffiti-artist som förstår det. Eller så hade man behövt se affischen som satt där för att förstå det. =)
SvaraRadera