Ge mig euforiska nyheter!

Tv:n är överskattad. Hur vissa kan tillbringa flertalet timmar framför den övergår mitt förstånd. Den enda gång som jag spenderar sådan tid tittandes på tv är när jag är bakis och inte orkar annat, eller om vi ska ha filmmaraton med till exempel Star Wars eller Sagan om Ringen.

Men numera blir det inte ens något bakissoffande eftersom vi varit helt utan tv i snart 2 veckor och det har faktiskt varit otroligt skönt! Vi följer tv-serien Commander in Cheif som går en gång i veckan, men den laddar vi helt enkelt ner istället. Skitbra! Så istället för att på kvällen placera våra rumpor på soffan så hittar vi på annat kul och det har fungerat kanonbra. Vi tar till exempel promenader, läser, spelar eller planerar inför framtiden. Nu när våren kommer kan vi dessutom hitta på mycket annat kul.

En sak som jag absolut inte saknar med tv:n är nyhetsprogrammen. Finns det något mer deprimerande än dessa tv-program som spyr ut sådant de anser vara nyheter, dvs våld, kriser, krig och elände. ”Är det bara jag som längtar efter nyhetssändningar som levererar glada nyheter?” tänkte jag i mitt stilla sinne. Därför kollade jag upp om det görs något sådant och jag upptäckte att det åtminstone finns några internetsidor i ämnet. Dock verkade de inte vara så seriösa och rapporterade bara om lokala ”småsaker”.
”Skultunabo upptäckte ny stjärna”, ” SL satsar på 14 nya linjer från förorterna”, ” Nu kommer våren till sist” är exempel på rubriker som finns på dessa sidor. Visst är det väl glada nyheter – men jag är ute efter gladare nyheter. Lyckliga nyheter. Euforiska nyheter! För det är klart att de finns där ute!

Visste ni till exempel att Iraks ekonomi ökade med ca 35 % 2004 - och att det på flera andra områden är på väldig frammarsch? Läs den här artikeln så får ni läsa om fler gladare nyheter från Irak. Jag tycker i alla fall att den var väldigt munter. Det är sådana nyheter jag vill ha!

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_9959954.asp

Nu ska jag kila ivag snart. Jag har nämligen två "lediga" dagar och dem ska jag spendera på biblioteket. Det är så skönt att sätta sig där för att plugga, med mp3-spelaren på och lite pluggtugg bredvid. Vid kl 15 brukar jag vara less men då tar jag bara en halvtimmes meditation så blir jag som ny!

Namasté.

Är en sekund för mig lika mycket som en sekund för dig?

Hur kommer det sig att vissa enkelt verkar hinna med sin knôkfulla att-göra-lista medan andra knappt ens hinner skriva den innan dagen är slut? Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, tyvärr. Hur jag än försöker så hinner jag inte ikapp dessa flitiga medmänniskor och det verkar inte som att jag blir bättre med åren. Däremot verkar jag i alla fall inte bli sämre, men jag längtar till den dag då man kan knata in och köpa extra timmar på ICA. ”Nu dubbelt så långa och dubbelt så effektiva. Köp två, betala för en”.

Allt det här skyller jag på fenomenet Tid och våra olika uppfattningar av den - jag tror nämligen inte att en sekund för dig är lika mycket som en sekund för mig. De flesta skulle nog tycka att jag skyller ifrån mig nu – och de har säkert alldeles rätt i. Men här får jag skriva vad jag vill.. =)

Det kan också ha någonting att göra med vad jag en gång sa när jag var liten. Min faster hade flertalet gånger bett mig duka av bordet, men jag hade bara slunkit undan och inte låtsats som att jag hörde henne.
"Du är den lataste ongen nånsin!!" sa hon och försökte låta sträng.
Då sträckte jag på mig och lade bestämt armarna i kors.
"Ja-a! Det är så det är, förstår du! Du är frisör - och jag är lat."

Nä, nu ska jag fortsätta beta av min egen lista. Nästa på tur: mekaniklektion.

Allt har en början..

Jag gillar faktiskt att blogga. Jag gillar att läsa andras bloggar - eller i varje fall de som skriver om nått kul eller vettigt och de som iaf försöker stava rätt. Det finns nämligen bloggar över hela bra-dåligt-skalan och jag har sett vissa skräckexempel.

Däremot kommer jag inte att försöka hålla mig i den övre delen av bra-dåligt-skalan i min egen blogg eller ens rikta mig till någon särskild. Om det är någon som läser den så - kul! Men egentligen så skriver jag den mest för att jag gillar att blogga. Jag kommer inte heller att hålla mig till något särskilt ämne utan istället försöka flumma omkring i texterna så mycket som möjligt.

Så en fråga - varför anses det naivt att vara utopist? Egentligen? Är det så tabu att ha högtflygande drömmar? De som klappar mig på huvudet och säger "lilla blåögda flicka" när jag nämner det ordet irriterar mig gränslöst. Är det verkligen så löjligt att jag hyser hopp för den här världen? Jag tror bara att vi kan skapa vad vi vill bara vi samarbetar, och jag vet att vi kommer att samarbeta - någon dag.

Många lever i Nu - vissa lever till och med i Igår. Jag lever ofta på den bortersta gränsen av Idag men jag försöker så ofta jag kan att kliva över till den bortersta gränsen av Imorgon. Det jag ser där är häftiga grejjer och jag hoppas att fler ser och kommer att se det.

________________________

"To accomplish great things, we must not only act, but also dream; not only plan, but also believe."

Anatole France

_______________________________________

Seriously, vad ser du på den bortersta gränsen av Imorgon?