Förra helgen gick min kära Luv ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom!
På fredagen åkte vi till ett alldeles underbart hotell i närheten av Barcelona för att spendera lite tid tillsammans och bara mysa. Luv var väldigt hemlighetsfull om hela helgen och hade inte berättat något i förväg. Han har i efterhand berättat att han varit väldigt orolig att jag skulle ana något.
Haha! Jag är den mest Lättlurade av Alla! Jag anar aldrig. något. alls.
Redan på flygplatsen fylle Luv mig med mat (så att jag inte skulle bli trött och... ja, grinig, på kvällen).
"Här älskling, ät den här kakan också!""Mffa maah!" svarade jag allvarligt med pasta bolognese fulla munnen.
"... Sen tar vi en Guinness också, tycker jag" fortsatte Luv.
Jag anade inget.
Utanför flygplatsen i spanien väntade en jättehäftig överraskning. Där stod en svart, glänsande Hummer och väntade på oss för att köra oss till hotellet! Wow, vilket lyxåk!
Jag anade ändå inte att något var i görningen.
På kvällen, före middagen, proppsade Luv ihärdigt -
ihärdigt - på att jag skulle ha min allra finaste klänning.
Misstänkt jag något lurt? Nej.
Hotellets restaurang, som vi skulle äta på den kvällen, visade sig vara en av de mest romantiska ställen jag ätit på. Hela rummet var fyllt med två decimeter vatten med vita stenar i botten. Över vattnet gick det träbryggor till de enda tre borden i rummet. Från taket mellan varje bord
strilade ett brett vattenfall ner i det omkringliggande vattnet och en bit in i middagen sänktes det ner träjalusier så att vi fick lite privacy. Galet, galet läckert och romantiskt!
Men inte anade jag något för det!
Tillsammans med den fantastiska maten kom en flaska av vår favoritchampagne in, årgång förra århundradet.
Jag kan nästan känna smaken av den än! Men då frågade jag faktiskt Luv
"Men oj, vad det slås på stort ikväll! Hur mycket kostade den här egentligen?" Luv skruvade lite på sig och svarade
"Sådant frågar man faktiskt inte...""Nähä, oj förlåt." tänkte jag.
"Okey!"
Och anade inget! Inte ens det
minsta!
Men när både middag och efterrätt var uppätna ställde sig min stilige kavaljer upp. "Vadnu?" hann jag tänka med ett höjt ögonbryn medan han gick runt till min sida av bordet. Jag hann till och med tänka ytterligare ett "Vadnu?" innan han gick ned på knä och frågade
"Elina, vill du gifta dig med mig?"Det var tur att jag inte precis då tagit en klunk champagne. Då hade jag antingen svalt ihjäl mig eller sprutat det rakt i Luvs ansikte. Inget av dem räknas som ett korrekt sätt att besvara ett frieri.
Istället hojtade jag behärskat ett "SKOJAR du?!" med tillhörande stora ögon. När jag en kort, kort stund senare insåg att han faktiskt inte gjorde det, utan höll i en guldring i ena handen, sansade jag mig och gjorde det enda rätta. Jag började böla.
"Det är klart jag vill det!" pep jag ynkligt som svar.
Efter ett tag tyckte Luv att jag faktiskt kunde lägga av med hulkandet för mitt smink började påminna om en dålig Dalí-tavla. :)
The end.
Well, sort of. Not really. ;)
Roliga glassbägare och läskiga karusellhästar
Andra kvällen åt vi middag på ett ställe som hade levande fjärilar. Häftigt!!
Hotellet var vansinnigt vackert
/The fiancée
-001.jpg)
